Utflykt till Kappsta, Lidingö

Det förflutna är märkligt. Ibland känns det mer närvarande än nutiden. Som om man för korta ögonblick kan blicka tillbaka in i tiden och se det som fanns på en plats en gång för länge sedan i en solglimt, i stenarna vid stranden, i skuggan av en trädstam som spöken från det förgångna. Som om marken och skogen minns det förflutna och plockar fram dessa ögonblick som skärvor av tid.

Och att inte minnas eller välja att inte minnas är ett brott värre än många andra.

Det är en olidligt varm dag som det varit så många dagar i rad. Gräset är gult och torrt men i skogen har blåbärssnåren ändå fått små blå kart som lyser ur skuggorna. De stora trädens gröna kronor vajar i en svag vind och sol och skugga målar ett växelmönster över lingonris och mossa och gräs och över granar och stenar.

Inne i snåren rör sig något som liknar en björktrast slött. Och så svänger stigen och jag ser det jag kommit hit för att se…

För att ta sig till Kappsta på Lindingö har jag tagit Lindingöbanan från Ropsten till Skärsätra på södra Lindingö denna söndagsförmiddag. Hamnar i samspråk med konduktören om gårdagskvällens Pridehäng. Han gick i paraden men skulle upp och jobba vid 05 så för honom blev kvällen tidig. För mig blev den sen vilket känns i huvud och kropp.

– Kappsta naturreservat säger du…hmm…är det Brevik som är närmast att kliva av?
Men då höjer protesterande medresenärer sina röster och säger att det är Skärsätra som är närmast och på en sömnig station kliver jag alltså av.
Promenaden går genom ett litet villaområde med imponerande pastellfärgade och vita hus i sekelskiftesstil och stora gräsmattor med dignande äppelträd. Här har inte torkan slagit till eller så har man varit duktig på att vattna. Sedan kommer jag in i skogen på en smal skogsstig täckt av löv och barr och här hörs bara fåglarnas sång. Solens strålar fastnar i lövverken på väg ner mot marken så att allt vilar som i ett gyllene dis.

I gräset anas resterna av ett gammalt hus, bara stengrunderna är kvar. Framför huset på en liten plätt står en portfölj av brons med initialerna RW placerad på gatstenar från Budapest. Det var här Raoul Wallenberg föddes den 4 augusti 1912 i sina morföräldrars sommarställe. Pappan hade gått bort tre månader tidigare och mamman Maj skriver i brev om sin förtvivlan och oro för hur hon skakunna uppfostra sonen på egen hand till att bli en bra människa. Kappsta kom att bli en plats där Raoul tillbringade många av sina barndomssomrar och som han älskade. Sommarstället brann ned 1931 efter ett blixtnedslag och 1986 köpte Lidingö stad marken och skapade det som idag är Kappsta naturreservat. Raoul Wallenberg behöver ingen närmare presentation, han är hjälten som räddade tiotusentals judar under nazisternas utrotning i Budapest men 1945 kidnappades han av ryssarna och sedan dess har hans öde varit en gåta.
Troligen dog han i rysk fångenskap 1947.

Men platsen där han föddes finns kvar, liksom de grå berghällarna och gamla träden som måste ha stått här när han var barn. Det är nästan så att man kan höra det förgångnas viskningar i vinden och i gräset. Som om man genom att vända på huvudet snabbt kan få en blick i ögonvrån av det förflutna och en pojke som springer omkring barfota i gräset och leker.

Det förflutna är märkligt för det är alltid närvarande men ibland kan människor välja att blunda eller att glömma. Men för att inte upprepa historien måste man minnas. I juli fylldes media av bilder på nazistiska NMR på marsch i Almedalen, som trakasserade folk och vars mediekåta medlemmar försökte få så mycket uppmärksamhet och rampljus som möjligt. Och de lyckades.

Jag tycker det är dags att minnas annat.

Till exempel att minnas en enda människas enorma civilkurage och mod. Att minnas hans gärning. Att minnas vad han kämpade emot. I dag har vi ett parti som redan är det tredje största i riksdagen och som går till val på rädsla, glömska och hat. Och som står för allt som ett demokratiskt och fritt samhälle inte är. Som står för mörker och intolerans. Och det skrämmer mig.

En människa kan förändra världen. Och en människa gjorde det.
Tänk på det den 8 september när valet är ditt.