Första dagen i Fairbanks och vi började morgonen med hemmagjorda blåbärsmuffins, äggröra, hash Browns och korv på det lilla mysiga B & B där vi bor.
Sedan – ut i regnet.
Fairbanks är en liten, märklig stad mitt ute i ingenstans i Alaska som har ca 32 000 invånare (2011). Den är omgiven av stora skogar och är det inte mulet så ska man kan kunna se Mount McKinley på avstånd.
Rostiga bilvrak lite här och var. Vänliga människor. Några spridda Diner’s. En eller två pubar med skäggiga män som på Söder. Kontrasternas stad.
Villatomter med amerikanska flaggan och prunkande rabatter med rabarber, solrosor, fingerborgsblommor överallt. Husen ser sjabbiga ut tills kliver kommer in och då öppnar sig en helt annan värld inuti.
I går hann vi med ismuseet (med bl a 45 minuter lång film om norrskenet sett från alla möjliga håll och vinklar), ett trevligt museum om Alaska och Athabascan urinnevånarna samt en tur till Nordpolen (se separat inlägg).
Kvällen avslutades med alldeles för dyr pizza på en grekisk restaurang där servitrisen bad att få se leg när jag beställde in ett glas vin.
”You know, if the police comes and we haven’t checked your id we’ll get a pretty heavy fine”. Jaha.

Efter en maratonsresa har vi äntligen landat (snart). Maten ombord på flyget var ok, två små kycklingbitar med dragonpotatismos och en efterrätt som min reskompis blev lyrisk över.

Men 22 timmar inklusive 2 byten är låååångt!

Under en bit av resan flög vi över Grönland och man kunde se isflak, glaciärer och berg långt nedanför. Coolt.

Det kan möjligtvis vara nästa resmål tycker både Nicole och jag!

När vi kom till Chicago var det 100 kontroller överallt! Efter en halvtimmes väntande och förhör à la Gestapo; ”Varför åker du hit?” ”Vad jobbar du med?” etc fastnade jag i stickprovskontrollen. Så jag fick gå in i ett annat rum och skicka mina väskor genom skannern igen. Stackars killen före mig han hade av okänd anledning tagit med sig en mängd konserver med chorizokorv. En lång ordväxling utbröt mellan honom och tullpersonalen. Killen försökte desperat förklara att han verkligen behövde sina konserver. De amerikanska säkerhetsvakterna tittade misstänksamt på honom.

Nu sitter Nicole och jag på Seattles flygplats, N äter butternut squash soppa och jag tog en öl. Klockan är snart 4 på morgonen svensk tid.

I morgon åker vi!

Resan (åtminstone min) har varit kantad med setbacks… I fredags försvann mobiltelefonen så jag blev tvungen att fixa en ny. Dessutom är det massor med krångel om man ska göra intervjuer på mark som tillhör urbefolkningen (lovar att skriva mer om detta!) och tanken är ju att vi ska försöka göra just detta, plus fixa intervjuer om/med oljeindustrin som utarmar Alaska.

Ïntressant för oss – fruktansvärt för de som drabbas!!!

Tack vare otroligt snälla föräldrar har jag nu en 1) förhoppningsvis fungerande telefon 2) en liten dator 3) en jacka som tål storm, regn och rusk…

I morgon blir det Arlanda Express och i kväll är det slutstädning av lägenheten jag hyr i andra hand.

Hasta la vista baby!