Att vara förkyld när man reser är inte roligt.
Nicole har packat nässprej som jag lånar samt pressar i mig så många Ipren som det går. I går försökte jag kurera mig på det gamla goda irländska sättet – Varm whisky.
Vilket bara har resulterat i baksmälla och ännu mer feber.
I Barrow finns inga alkoholhaltiga drycker. Och den lilla populationen på 4000 invånare bunkrar ofta mat från Fairbanks när de flyger tillbaka hem. Det finns inte heller några vägar utan här är vi verkligen mitt ute i ingenstans.
Vår flyggranne en trevlig ung man vid namn Sean som bor i Fairbanks och ska besöka sina föräldrar i Barrow har tydligen resväskan full med mat.
Vi inser att vi borde ha bunkrat i Fairbanks, i vårt bagage finns torkade tranbär och saltade solrosfrön…
I går tog vi en fyra timmar lång båttur och tittade bland annat på slädhundar och en rekonstruerad indianby. Trevligt men något märklig blandning av resenärer.
Jag & Nicole + 300 pensionärer. Och en guide som pratade på i all oändlighet.

Athabascan dräkt

<