Vi har alltså rest från sunkiga hostels i Anchorage och obekväma våningssängar på färjan till världens lyxigaste hotell i Vancouver…
16 våningar upp med utsikt över hela stan.
Spa med bubbelpool i källaren.
Stort hotell med fullt utrustat kök och tv-apparater i varje rum.
Det känns tungt att lämna hotellet och sätta sig på en Greyhound-buss till Seattle…

Vancouver har annars spenderats större delen av tiden i regn. Eftersom vi bara hade en hel dag så bestämde jag mig för att försöka se så mycket som möjligt av den, vilket ofta innebär egna små promenader eftersom ingen annan orkar hänga med i winded-upp-ekorr-speed.
Först ut till ett helt fantastiskt museum ”Museum of Anthropology” på det stora universitetsområdet campus. Underbart vackra och fascinerande totempålar och föremål från hela världen – masker, figuriner, statyetter samlade här.
Sen en sväng till Vancouvers akvarium där resten av resesällskapet (vi är nu fem personer – Nicoles pojkvän Johan, Niclas och Emil har tillkommit!) hade tillbringat förmiddagen
Gick tillbaka till hotellet i ösregn – det var lååångt men som tur var träffade jag på en trevlig liten 54-årig malaysiska bosatt i Vancouver sen tio år som springer 10 kilometer runt i Stanley park flera gånger i veckan och som visade mig rätt.
Människorna här är helt fantastiskt trevliga.
Vi hade tänkt tillbringa kvällen på den asiatiska utomhusmarknaden i Chinatown och gick flera kilometer i slitna kvarter med stängda kinesiska affärer och restauranger, junkies i varenda gathörn och hemlösa som sov på trottoarerna. Vi kom till en öde liten plats där marknaden förmodligen SKULLE ha legat om den inte varit stängd.
Alla besvikna.
Tillbaka samma väg förbi uteliggare och mörka gränder, tegelbyggnader, hemlösa med matvagnar fyllda med kassar. Så slitet, fattigt, hopplöst men märkligt fascinerande på samma gång att ha sett denna skuggsida av det blankt välputsade och trendiga Vancouver.
I dag är himlen mulen och vi är på väg mot Seattle.