En okänd del av Vintergatan har nyligen upptäckts av forskare vid rymdorganisationen ESO, skrev tidningarna i förra veckan. Det rör sig om en tunn skiva yngre stjärnor som sträcker sig tvärs igenom mitten av galaxen, några av dem är ”bara” 100 miljoner år gamla. Dessa mörka, ruggiga höstkvällar syns stjärnorna tydligt på natthimlen, tusentals minimala ljuspunkter utströdda som diamanter. Det är lätt att förundras över rymdens oändlighet och vår lilla planets litenhet och glädjas över att det någonstans fortfarande finns ljus kvar som lyser upp mörkret.
För med höstens alla bränder på asylboende, det ökade våldet mot romer och tiggare, diskussioner om tiggeriförbud, SD:s starka stöd och rivningen av EU-migrantlägret i Malmö var det länge sedan Sverige kändes så svart.

Enligt SR Ekot har 20 asylboende härjats av bränder det senaste året. Natt efter natt fortsätter bränderna och man må ha vilka åsikter man vill om flyktingkatastrofen, om hur Sverige ska klara situationen ekonomiskt och om hela situationen som tvingat så många människor från framför allt Syrien på flykt undan IS och inbördeskriget men att medvetet sätta eld på byggnader tänkta att inhysa människor som flytt hit är gement och uselt.

60 miljoner människor befinner sig idag på flykt i världen, många av dem – både barn och vuxna – dör när de försöker sätta sig i säkerhet. I ett sönderbombat Syrien pågår en av de värsta katastroferna i modern tid, många av städerna ligger i ruiner.

Visst är det viktigt att diskutera och se över hur situationen ska kunna lösas ekonomiskt för att klara av att ta emot alla de människor som kommer hit. Att i första skedet se till att det finns boenden och i ett senare skede att de kommer ut på arbetsmarknaden. Det är stora utmaningar som måste lösas innan situationen blir totalt kaotisk.
Men personligen är jag av den åsikten att man aldrig kan neka folk som har behov av en fristad möjligheten att komma hit eller att få hjälp.
Och utan att dra någon övrig parallell mellan det värsta folkmordet i historien nämligen Förintelsen och dagens flyktingkatastrof (för det är två helt olika situationer) kan man ändå ställa sig frågan – om Sveriges flyktingpolitik hade varit lika generös då som den är i dag, hur många tusentals människor hade kunnat räddas?

I år har också våldet mot romer och EU-migranter ökat. Romer drabbades hårt under andra världskriget, mellan 250 000 och en halv miljon människor mördades i nazisternas utrotningsläger. Och fortfarande är diskrimineringen och förföljelsen stor mot denna folkgrupp, inte minst i Europa.
Tidigt i morse revs EU-migrantlägret Sorgenfri utanför Malmö under tumultartade former och 400 människor har plötsligt ingenstans att ta vägen. Slänger man ut folk på gatan måste det också finnas ett alternativ för dem, någonstans de kan ta vägen.
Sverige är ett land som är snabb på att döma andra länder och gärna vill slå sig för bröstet och framstå som den bästa av världar. I Frankrike har ett domstolsbeslut nyligen tvingat myndigheterna att upprätta sanitära faciliteter i flyktinglägret i Calais och även Tyskland har gett många människor tak över huvudet.

Men enligt Stefan Löfvén är dessa människor hemländernas ansvar, länder som de ofta lämnat på grund av fattigdom, misär och misshandel. Den stora majoriteten av EU-migranter sitter inte och tigger på gatan utanför affärerna eller ber om något att äta för att de vill utan för att överleva.

Natten mellan söndag och måndag 8-9 november för 77 år sedan stod också byggnader i brand, men då i Nazityskland under det som senare kom att kallas Kristallnatten. Hundratals judar mördades och arresterades, judiska butiker och synagogor förstördes. I helgen kommer jag att tända ett ljus för offren.

För trots att det gått så lång tid, att vi vet att jorden är vårt enda hem och att vi allihop delar på samma lilla stenkula i den oändliga rymden där nya stjärnor och mysterier avslöjas för forskarna hela tiden, fortsätter människors rädsla, hat och brist på empati visa sig även 2015.

Ett nattsvart Sverige där de flesta av ljusen bara finns ovanför våra huvuden.

*Foto ovan: ESO

Tre dagar efter katastrofen som drabbade Sydfrankrike i lördags natt har dödssiffran stigit. 21 personer omkom i vattenmassorna. Två saknas fortfarande.

Kontrasterna är stora. I Cannes pågår för tillfället världens största tv-mässa MIPCOM med deltagare från hela världen, partytält, gratisbufféer,  screenings av kommande tv-program (ikväll visas första avsnittet av nya Arkiv X) och champagnekvällar. Samtidigt försöker boende återgå till det normala.
I Cannes-la-Bocca saknas fortfarande el på många platser, trafikljusen fungerar dåligt och uttagsautomater inte alls. Många av butiksägarna har fått sina lokaler och produkter helt förstörda och tvingas nu vänta på ersättning från försäkringsbolagen, något som kan dröja månader berättar en man för mig.

Skräckhistorierna från i lördags natt är många. En kvinna drunknade på en gata mitt i Cannes, en man i sin bil. Många berättar om hur panikslagna de var när ovädret kom och gatorna förvandlades till forsande floder.

21-åriga Marie som jobbar på en skönhetssalong säger att hon var på väg hem i bilen och fastnade mitt i stormen. Hon var livrädd att bilen skulle spolasav vägen ut i havet och bestämde sig för att öka farten och köra mot strömmens riktning för att inte svepas med.

-Det värsta var att min pojkvän också var ute på vägarna och vi fick ingen kontakt eftersom mobilnätet inte funkade. Till slut fick han tag i mig, genom att låna en grannes fasta telefon när han kom hem, säger hon.

Själv fick hon övernatta hos sin pappa inne i Cannes eftersom vägarna var helt blockerade.

Det finns många liknande historier att berätta.

Idag är det varmt och solen har lyst på Croisetten hela eftermiddagen. Långsamt håller livet vid Rivieran på att återgå till det normala men åtminstone jag känner ett visst obehag nu vid minsta tecken på mörk himmel, moln och regn.