Två timmar i Georgien – ett stenkast från Polhemsgatan

Dimhöljda berg, vidunderlig natur, uråldriga städer och kryddstark mat i skuggan av Kaukasusbergen. Georgien ligger på gränsen mellan Europa och Asien och med sina 4,5 miljoner invånare är det ett relativt okänt resmål. Men sedan en mycket god väninna uttryckte en önskan om att åka dit, har jag också känt suget att sätta mig på ett plan till Tiblisi.
Men för den som inte har möjlighet att ta sig dit finns en skärva av georgisk mat- och vinkultur mitt på Kungsholmen.

Khachapuri, chkmeruli och ostri liksom exotiska grytor med nötkött, lamm, kyckling och specialkryddor eller grillspett med tillbehör.

Det är inte ofta jag skriver om restauranger men den här gången gör jag ett undantag. På Hantverkargatan har nämligen den nyöppnade restaurangen Tiflisi slagit upp sina portar sedan två månader tillbaka. Stället är knökfullt på helgerna, då måste man boka bord, men på vardagar går det lättare att slinka in oanmäld på en bit mat.

image

Georgiska förrätter är mättande. Längst upp ostbrödet följt av köttfärsfyllda vindolmar med smetana.

Juvelprydda, antika knivar sitter uppsatta på väggen, georgisk musik strömmar ur högtalarna och dofterna från det lilla köket bakom disken sprider sig snabbt i lokalen.
För den som är hungrig finns en uppsjö av förrätter som ostbröd, vindolmar fyllda med köttfärs, små dumplings att välja mellan. Och portionerna är stora.
Vi delar på khachapuri (ostbröden) som liknar tjocka pizzabitar sprängfyllda med ost – gott men mäktigt.
Efter vindolmarna som kommer med smetana att dippa i bestämmer vi oss för att dela på en varmrätt. Det blir en kycklinggryta med rödlök och tomater, kryddor och färsk koriander.
Såsen är gudomlig. Men till rätten har man använt kycklinglår, visserligen har de kokat länge så köttet faller av benet men samtidigt kan man riskera att få med en och annan broskbit, vilket inte är min melodi. Ändå fantastiska smaker, med hemliga kryddor avslöjar vår kypare, och de rostade potatisklyftorna som vi beställer till – utan extra kostnad – är smarriga.
Stämningen är på topp, maten är gudomlig, servicen bra. Minus för priset på vinerna – de georgiska kostar från 100 spänn glaset.

imageNär vi efter maten vinglar ut i vinternatten och ett lätt snöfall yr i luften som har svept in världen i en vit filt, känns det som vi för några timmar varit i det kulinariska Georgien och tillbaka.
En vanlig onsdagskväll mitt på Kungsholmen.

Att strosa med en berömd författarinna längs havet i Bretagne…

För några år sedan åkte jag och fotografen Kristofer Sandberg till en småstad i Bretagne, Frankrike och spenderade en hel dag med en mycket speciell rödhårig kvinna. Lite svår, eftertänksam, skör men samtidigt oerhört stark och intelligent och efter någon timme tinade hon upp rejält.
Vi pratade om allt ifrån hennes författarskap, böckerna, inspirationen, uppväxtåren, de tokiga grannarna men också om saker som gjorde livet svårt. Tog en lång promenad längs med havet som hon älskade. Hon avslutade samtalet innan hon gav oss skjuts tillbaka till stationen, med glimten i ögat när hon berättade att hon höll på att packa för att flytta tillbaka till Sverige och inte fick glömma Familjen Tejp (en hel låda med tejprullar i olika storlekar hon oförklarligt lyckats samla på sig).
Hon gjorde ett oförglömligt intryck och jag älskar det mesta hon skrivit. Vila i frid Bodil Malmsten, jag tror någon däruppe verkligen fått ett riktigt tillskott i form av ett rödhårigt yrväder…
Foto: Kristofer Sandberg

Vinterweekend vid Vättern

Bland soppkök, loppisar, kyrkor och gigantiska pizzor i pittoreska Jönköping. Reseåret 2016 inleddes med en tur ner till ett vintrigt och snötäckt Småland.

Taken with NightCap Pro

Centrala Jönköping vid Rocksjön sent på kvällen.

IMG_2210

Mitt resesällskap Ola vid Vättern.

”Va?!” säger min vän och resesällskap ytterst upprört ”VAD är det HÄR! Stänger affären klockan 14.00 lördag-söndag! Så kan de väl inte göra?!”
”Jomen, det är ju så att det här faktiskt inte är Stockholm utan här funkar saker och ting annorlunda och det är bara en familjeägd kvartersbutik i Gräshagen…” försöker jag förklara.
För döva öron.
Min vän utbrister indignerat: ”Men det är ju inte riktigt klokt!!!”
Och ser nästan gråtfärdig ut.

Det är en särskild upplevelse att se en tvättäkta inföding från Stockholm som ytterst sällan lämnar huvudstaden för övriga Sverige besöka Jönköping en weekend. Det finns saker som han överhuvudtaget inte förstår sig på och de kan räknas upp i följande lista;
1) Väntetider på bussen
2) Öppettider hos mataffärer
3) Uteliv
4) Lokala ortsnamn
Är man van vid att sucka djupt över att tvingas vänta hela fem minuter till nästa t-bana, blir väntetider på 20 minuter för nästa buss groteskt.
Ortsnamn som ”Tokarp” väcker stor munterhet och utelivet i centrala Jönköping en lördagskväll med en blandning av studenter och vanligt folk som försöker komma in på de fåtal klubbar (”Harrys” och ”Karlssons”) som är de hetaste, en skräckupplevelse.

För rätt länge sedan bodde jag i Jönköping och gillade stan skarpt. Mängder med små kaféer, vackert belägen vid Vättern, fem minuter till sandstrand och grillplats från centrum, små inredningsbutiker och loppisar i varje gathörn, vänliga människor, trevliga busschaufförer – ja allt som definitivt saknas i Stockholm.
Att det ligger mitt i Bibelbältet och frikyrkorna står som spön i backen är en annan sida men det är bara att gilla läget.
Finast är det förstås på sommaren när restaurangerna öppnar upp filialer ute på bryggan kallad ”Piren” vid vattnet eller man kan ta bilen och åka ut några kilometer utanför stan och vandra runt i de trolska småländska skogarna med mossbelupna stenar och täta granar, där solen silar ner genom grenarna.
En idyll som för tankarna till Emil i Lönneberga och John Bauers sagovärld med troll och tomtar.

En iskall helg i januari är inte lika angenäm men det är ändå trevligt att strosa genom staden som ligger inbäddad i snö.

IMG_2198

Gamla Tändsticksområdet. De första byggnaderna uppfördes redan på 1840-talet.

IMG_2201

Tändsticksaskar på Tändsticksmuseet.

Det finns några obligatoriska sevärdheter som John Bauers museum och tändsticksområdet där Ivar Kreuger hade sina fabriker. IMG_2199 Vi hinner inte med allt men strosar runt bland de gamla tegelstensbyggnaderna inne på fabriksområdet som även tronar med ett museum och sin gigantiska lördagsloppis där det verkligen går att göra fynd.
Även här blir mitt resesällskap chockad och i hemlighet misstänker jag smått imponerad. Några glas som inhandlas kostar inte 20 kr/st något han trodde utan 5 kr/st. Obegripligt med så billigt för en tvättäkta 08:a.

På vägen tillbaka hinner vi även in i ytterligare en second hand-butik, kasta en blick genom fönstret till Frälsningsarméns lokaler där man glatt erbjuder ”Soppa, tvål och frälsning” och strosa runt längs med Vättern och det blanka, tysta vattnet som speglar en blek vinterhimmel.
Det blir några stillsamma dagar med god mat, bland annat Tapas på en nyöppnad restaurang och lite vinterpromenader.

IMG_2204

”Soppa, tvål och frälsning”… utanför Frälsningsarméns lokaler

Och sedan fenomenet som gör min vän mest förbryllad – pizzorna?
”Kan man verkligen ha pommes frites på pizzan?” (Frågar han lätt avvaktande och med en darrning på rösten.)
”Jo då, här nere funkar det. En typisk Jönköpings-pizza”, svarar jag. ”Det är sant.”IMG_2181
Han ser skeptisk ut men favoriten en HV71 (fläskfilé, skinka, champinjoner, tomatsås, ost och bearnaisesås) med extra pommes beställes.
Och det blir en hit. Så klart.
Made in Jönköping.