Det finns en isbjörn på flygplatsen i Longyearbyen när vi landar vid Spetsbergen, Svalbard.

Han omges av häpna och överförtjusta turister iförda vindtygsjackor, kängor och ryggsäckar som vill ta selfies. Han är visserligen uppstoppad men stilig och väcker stor förtjusning. I många av den amerikanska urbefolkningens och inuiternas legender är isbjörnen en viktig gestalt och ande, den som lärde människor att jaga säl. I vissa myter kunde isbjörnen skifta skepnad och anta gestalten av en människa. I dagsläget är den på väg att dö ut, hotad av smältande isar och klimatförändringar.

Senare: Klockan är 23 på kvällen och ljuset bedövande, finkornigt, bländande vitt som sand som lägger sig överallt och sticker i ögonen. Det blir aldrig natt utan midnattssolen är enväldig härskare mellan juni-augusti så här nära polcirkeln. Vinden är ständigt närvarande, bränner i kinderna och får ögonen att tåras. Marken är bar, kal, stenig, täckt av sporadisk vegetation. Inte ett träd i sikte. Bergen runt oss likadana, det känns lite som att befinna sig i ett gigantiskt stenbrott eller på en månbas i Longyearbyen.Ett stenkast bort anas havet som en blågrå skugga vid horisonten, solen blänker i vattnet och tittar man från vissa vinklar går det att se bergstopparna och glaciären i fjärran. Himlen är sluten, med enstaka moln. Då och då kommer en bil längs vägen.

Första kvällen tillbringas med en promenad ner till centrum i byn. Den traditionella inhemska nationaldräkten verkar bestå av; vindtygsbyxor, fleecetröja, mössa, vandringskängor, vindtygsjacka och ryggsäck i kombination med eventuellt gevär. SvalBAR är ett lokalt vattenhål med enkel men god typisk pubmat; pizza, hamburgare. En del gäster som ramlar in ställer ordentligt av sig skor, ryggsäckar och gevär vid ingången. Överhuvudtaget verkar skor vara en sådan attiralj som helst ska lämnas utanför huset här i Longyearbyen, innan man kliver inomhus, oavsett om det är på restaurang, hotell eller hemma.

Apropå isbjörnar: på Svalbard får man inte röra sig utanför de enstaka byar som finns utan sällskap av vakt eller vapenlicens. Klimatförändringar med katastrofalt smältande isar har fått till följd att många isbjörnar blir strandade på isflak och svälter ihjäl. En del tar sig också in i bebodda trakter för att leta mat när deras naturliga miljö hotas. Väninnan har bokat hotellrum två kilometer utanför stan på en plats som förr var inkvartering för forna tiders gruvarbetare. De gamla gruvorna ligger ett stenkast bort.

Dagsljuset fortsätter att flöda i midnattssolens timma. Tystnaden monumental.
Kanske är chansen större här att se en isbjörn här? Vi håller tummarna för att vi ska få en skymt av dessa otroligt vackra vita djur på behörigt avstånd. Och att världen ska ta sitt förnuft till fånga och klimathotet på allvar.

Innan de är försvunna för alltid…

Våra närmaste grannar är renar