Det finns nån gammal amerikansk Westernrulle där hjälten kommer in från öknen dammig, luggsliten och halvdöd, slår sig ner på en barstol i saloonen tar av sig hatten och slår den mot byxbenet och ber med torr röst om en dubbel whisky. En sådan upplevelse inträffade första dagen i Longyearbyen på Svalbard.

Nattvandring

…Väninnan har nämligen bokat hotellrum i en liten förort som heter Nybyen och ligger ca två kilometer från stadens centrum. Det är en vidunderlig utsikt över höga berg och en bäck med smältvatten från glaciären som rinner nära stugknuten. MEN. Två kilometer enkel tur.

För någon med minimalt intresse av gym, joggning och alla sorters träningsformer innebär detta en studie i träningsvärk. Första dan strilar regnet ner och vi förser oss med regnjackor och vindtygsbyxor och paraply (väninnan). Tar oss ned till centrum där vi bland annat besöker de båda mycket intressanta museerna – Svalbard museum, som handlar om Svalbard och om kolet man utvunnit, om valjägare och hur öngruppen upptäcktes på slutet av 1500-talet och Polar Expedition museum om upptäcktsresanden som försökte ta sig till Nordpolen. Svalbard museum är inrymt i en liten byggnad som även har en konsthall. Här kan man titta på uppstoppade fåglar, fjällräv och isbjörn. Och här får vi även den fascinerande upplysningen om att öarna en gång var täckt av primitiv urskog, träskmarker och ormbunkar där dinosaurier strövade, när de för flera miljoner år sedan låg närmare ekvatorn.
Än en idag går det att hitta fossiler och även ben från de stora ödlorna som levde här en gång i tiden.

På Svalbard tar man av sig skorna överallt – museum, hotell, restauranger. Ofta ser man prydliga rader med skor i entréerna. Vi besöker också Nordpolet, motsvarigheten till Systembolaget. Där man fortfarande använder sig av ransoneringskort. Besökande turister som kommer med flyg får köpa en liter sprit, ett eller två flak öl per månad, obegränsat med vin. Besökare som kommer med båt och båtpersonal får inte köpa något alls. Det kommer människor och handlar och deras kort fylls ordentligt i av tjejen i kassan, ser ut lite som ett gammaldags kortsystem i ett bibliotek.

Vi får det förklarat som att det är gamla regler från tiden när gruvdriften var stor på ön. Männen som jobbade i gruvan köpte mest starksprit och öl, vilket inte var det bästa när de arbetade i sådana riskfyllda miljöer. Kvinnorna på Svalbard drack däremot vin. Därav är vinet fritt.

Vi hinner också lära oss vad en ”sunkpub” är här. Det heter ”brunpub”. Lokala favorithaket är Karlsberger pub. Här verkar alla samlas på kvällarna. Det är mycket vindtygsjackor och fleecetröjor, kängor och studenter.

Tillbaka till ögonblicket som är som hämtat ur en Western. Jo, det är när vi sprungit fram och tillbaka mellan hotellet och stan ett antal ggr de första två dagarna och jag återvänder på eftermiddagen efter museibesök. Väninnan har gått i förväg och själv släpar jag mig fram. Det går långsammare och långsammare. Till slut ser jag som i en uppenbarelse ingången till hotellets bar och restaurang. Det är då jag släpar mig in. Ställer av skorna. Hänger upp regnjackan. Försöker stretcha musklerna. Går till baren och viskar fram min beställning.
Bartendern ser ut som om det händer varje dag.
Det sitter en till i baren, han säger inget men ser ut som om han ler i smyg.

Nicole på huvudgatan.

Vanlig syn här

Renköttshamburgare