Augustikväll i Blekinge. Ängar med bestånd av skummig vit vänderot som lyser i mörkret, öppna hagar och tysta skogar vilar i en stilla skymning. Ur kvällen hörs korna råma som om de ropar och pratar med varandra sinsemellan. Stigarna kantas av taggiga björnbärssnår nertyngda av bär, de flesta bären är än så länge röda, men här och var finns enstaka mogna, söta bär. I slutet av stigen öppnar sjön upp sig. Spegelblankt svart vatten återkastar skogens silhuett och det sista kvällsljuset. På himlen svävar en ensam stjärna. Det är som en dikt av Harry Martinson.

Det är något extremt rogivande med kor.

Deras lugna sävliga betande, varma kroppar, nyfikenhet och uttrycksfulla ögon. Kornas råmanden ekar i hagarna om kvällarna men även om dagen med jämna mellanrum. Jag föreställer mig att de ropar; ”Jag är här borta nu, var är du?” ”Jag är här, här är gräset mycket bättre och saftigare så kom hit”. Eller något ditåt.

Jag tillbringar två dagar i Jämjö i Blekinge, första stoppet på resan söderut. Min gamle kompis och före detta kollega Lasse, som jag jobbade ihop med på TT ( jag var nattredaktör för inrikes och Lasse för utrikes) så vi är partners in crime inklusive under flera nyårsaftnar, frågar om jag vill åka med. Han är på väg ner till sitt hus i den lilla byn Ekeryd utanför Karlshamn. Jag har tänkt mig neråt södra Sverige så tackar genast ja.

Så det blir en liten road trip i Lasses blå Folka-buss via Väderstad (för att köpa kräftor) vackra Gränna (för att stanna och äta mackorna med ägg och biff, fylla på vattenförrådet och rasta Vidar som är en lagotto romagnolo eller vattenhund) och ytterligare något stopp för att tanka bensin. Hela resan tar säkert sju–åtta timmar. När vi kommer fram kalasar vi på Quiche Lorraine, bröd och franska ostar och går den där turen ner till sjön.

Platsen är som en liten Bullerby-idyll. Stora barrskogar med små blänkande skogstjärnar, stenar täckta med grön mossa, mark som lyser blå av blåbär, skimrande vackra insjöar, skira ängar och hagar med mängder av blommor och små röda stugor och hus, gårdar och trädgårdar insprängda lite här och var i landskapet. Här känner alla varandra.

Den andra dagen tar vi en tur in till Karlshamn och provianterar, sedan har vi kräftskiva och när skymningen fallit tar vi en tur för att hälsa på korna nere i hagen. De är orädda och lite halvhjärtat intresserade. De tittar upp, betraktar oss och råmar lite men sedan händer inget utan de återgår lugnt till att fortsätta beta. Rofyllt och stilla. Myggen yr kring huvudet. Kornas gestalter avtecknar sig som skuggor i sensommarkvällen och någon råmar.

Någonstans ur snåren sjunger en ensam fågel till svar.