Det står ett par palmer på gågatan mitt emellan de dystra tegelbyggnaderna utanför rådhuset och slokar i duggregnet. En H&M, diverse klädaffärer, Clas Ohlson, en sportbar och en galleria i storlek mindre, Stortorget, Vattentornet och ett antal pizzerior utgör själva centrum i stan.
Som man går igenom på fem minuter även om man skulle råka vara snigel.
Till Trelleborg verkar många komma inte för att stanna, utan för att de är på väg någon annanstans.

Trelleborg kallas ibland för Lilla Miami eller ”Palmstaden” och under mitt besök har jag mycket svårt att se några större likheter mellan de två förutom för de stackars palmerna.

Det är så klart regnigt och framför allt blåsigt under mitt blixtsnabba besök. Några barnfamiljer har klättrat upp i det lilla gula turisttåget som går igenom stan. Utanför rådhuset står några försäljare och försöker halvhjärtat sälja jordgubbar till förbipasserande, det går så där i regnet. Jag har hyrt rum för natten på ett litet bnb ”Systrar och bönor” som också har kafé. Fräscha rum och välkomnande personal, man känner sig som man har förflyttats till ett mycket litet badhotell, rumme ligger på ovanvåningen med toa och dusch i korridoren. Kaféet är på bottenvåningen. Tyvärr finns ingen ljudisolering alls vilket kommer att visa sig under natten när folk kommer och går i korridoren, slår igen dörrar, spolar i kranar och det är omöjligt att sova.

Trelleborg är Sveriges sydligaste stad (by?) med cirka 30 800 invånare enligt Wikipedia och även här finns förstås sandstränder och närheten till Östersjön. När jag har checkat in tar jag därför en buss till Dalabadet, den närmaste badplatsen, där det också finns en camping. Blåst och duggregn gör att jag inte badar, men det är ändå ganska trivsamt att strosa längs vattnet, blicka ut över Östersjön och de inrullande vågorna, känna sand mellan tårna och blåsten i håret och se på när den enda barnfamiljen på stranden flyger drake. (Med blandat resultat, vinden är så stark att den trasslar in sig hela tiden i vassen). Några fiskmåsar cirklar förbi på den ljusa himlen, skummet från vågorna yr i luften. I närheten campare som slagit upp sina tält och vagnar, det finns inte mycket att göra för de som inte vill bada i sådant väder.

Tillbaka i centrum lämnar den fula stadskärnan med tegelhus mycket i övrigt att önska, men det finns guldkorn lite här och var som glittrar denna regndisiga dag.
Ett litet syrianskt konditori/bageri med förtrollande skapelser i fönstret och ännu mer exotiska bakverk och kakor som doftar ljuvligt inne i butiken.
En del av staden man plötsligt hamnar i efter att ha strosat en bit, där svunna tider plötsligt gör sig påminda med skånska stenhus i pastellfärger med stockrosor utanför knuten, en gammal biograf, vackra husfasader.
Efter en pizza och en öl på en riktig turistfälla (där man till och med fuskar med pinten och låtsas att det är en pint för att det är i en annan typ av glas) – ja det är mycket folk där och personalen är trevlig, men Casa blanca är absolut inte värt ett besök – hamnar jag på en liten pub som heter Tre Lyktor.

En gullig pub, tydligen en institution i Trelleborg (från 1906) med lång bardisk med barstolar, brunröda lädersoffor, dämpad belysning, reklamskyltar för Guinness och där man genast känner sig som hemma när man sjunker ner i en av de slitna fåtöljerna.
Ute fortsätter det att regna småspik och palmerna syns knappt i diset men det är ingen förlust.