”Even a regular secretary, a housewife or a teenager can turn on a small light in a dark room”, orden är Miep Gies, kvinnan som hjälpte till att gömma Anne Frank och hennes familj under andra världskriget i Amsterdam.
Det finns ljus även där natten är som mörkast.
Det finns hopp och medmänsklighet även när allt verkar förlorat.

Nyligen öppnade Sveriges museum om Förintelsen och dess utställning ”Sju liv” i Stockholm.  Ljuset och kunskapen om vad som hände då och vad som aldrig får hända igen fortsätter att spridas

Foto: Sveriges museum om Förintelsen, SHM

Krig, människor på flykt, människor som förföljs och misshandlas och samlas in i dödsläger och som förföljs på grund av sin hudfärg, religion, sexuella läggning, etnicitet, kön – listan kan göras lång.
Den mänskliga historien är ofta fylld av mörker och därför är de ljusglimtar som finns så viktiga.
   De senaste veckorna har sett flera sådana – inte minst i Sverige.
För första gången någonsin, och man kan undra varför det har tagit så lång tid, har en byst av Raoul Wallenberg, mannen som kom att personifiera den svenska räddningsinsatsen av ungerska judar och som sedan försvann och mördades i Sovjetunionen, invigts på Kajplats 13, Strandvägen 7A. Vilket är nära platsen där han jobbade och hade sitt kontor innan han skickades till Budapest.
   Samtidigt invigdes Sveriges första museum om Förintelsen, ett museum som handlar om sju liv vilka alla påverkades av andra världskriget. Om människorna och vad de genomled och hur de överlevde. Den handlar om Walter, Alice, Czesław, Lieselotte, Hanna, Kiwa och Eva. Sju liv i skuggan av mörkret där ljuset ändå fanns. Lägg deras namn på minnet. Läs mer: https://museumforintelsen.se/

Anne Frank House/Frans Dupont/AP

Samtidigt så har nyligen en serie haft premiär på Disney+ om hur Miep Gies (och hennes man Jan) m fl gömmer familjen Frank och familjen Pels uppe på annexet bakom en falsk bokhylla på kontoret på Prinsengracht 263. Storyn är känd. Anne Frank kommer att skriva om allt det hon känner, älskar och är rädd för. Alla deporteras i slutändan och bara hennes far Otto Frank överlever, men genom dagboken överlever hon och talar direkt till oss. Det är ett unikt vittnesmål. Och det är hjärtskärande.

Miep Gies

Jag tänker att Anne var en enormt modig, rolig, intelligent och verbal person som skulle lutat sig tillbaka och sett på oss idag och sagt; ”jag måste skriva ner detta för Kitty”.
Men hon var så mycket mer. Hon var ett ljus i mörkret. Hon var sprudlande glad och hade aldrig sett sig själv som ett offer – vilket hon inte var. Hon kommer aldrig någonsin att glömmas bort.

”Även en vanlig sekreterare, en hemmafru eller en tonåring kan, på sitt sätt, tända ett litet ljus i ett mörkt rum.” Det var vad Miep Gies sade.
Och om fler lade de orden på minnet skulle mörkret och ignoransen och rasismen och diskrimineringen och partierna som låtsas att de lämnat sitt förflutna bakom sig och de som hatar, aldrig aldrig någonsin ha en chans. Ljuset är starkare.