Den fantastiska katedralen, som tog 600 år att färdigställa, avtecknar sig mot en mörk natthimmel likt en gotisk tårtbakelse. Ett stenkast längre bort finns mysiga små restauranger och kaféer, höga moderna glasbyggnader, stökiga bräuhauser där ölen flödar och ljudnivån är öronbedövande, tusentals glittrande ljus och muggar med rykande het glühwein vid julmarknaderna och intressanta museer. Staden Köln eller Cologne är en vänlig stad vid Rhens strand och november är en magisk tid för ett besök.

Högt över våra huvuden avtecknar den sig i ljus och skugga med de två tvillingtornen. Kölns landmärke, ledstjärna, beskyddare. Det är en brokig blandning av fantastisk arkitektur, figurer av helgon, riddare och påvare som blickar ner på staden, utsirade nischer och magnifika glasfönster.

Kölnerdomen har en intressant historia. Katedralen började byggas 1248 men i mitten av 1500-talet pausades bygget – pesten skördade offer, pengar saknades och ritningarna försvann. Det tog 632 år att färdigställa byggnationen där relikerna efter de tre heliga konungarna (de tre vise männen) enligt legenden finns. Under en kort period var kyrkan världens högsta byggnad med två torn som mäter 157 meter vardera. En studie i mänsklig arrogans och ambition? Kanske, men samtidigt ett arkitektoniskt mästerverk. Det sägs att piloter under andra världskriget hade kyrkan som ledmärke och därför undvek att bomba den när resten av staden försvann i ruiner. Och den överlevde även nazismens fasor.

Vädret varierar lite, sol och 17 grader ena dagen, blåsigt och regnigt den andra. I parkerna täcker mattor av gula och röda höstlöv det gröna gräset. Snö kommer, enligt min bekant, bara ungefär vart tionde år. Så vad gör man en dimmig och småregnig dag sent i november i Köln, en tysk stad som känns otypiskt tysk? Den stora turistattraktionen här stavas julmarknad.

Julmarknaderna eller Weinachtsmärkten ligger utströdda likt juveler runt om i staden. Överallt glittrande ljus och ljusinstallationer. Här trängs besökare för att dricka glühwein, äta ostfondue, grillat kött och champinjoner, currywurst –korvar i alla dess former är populärt här – och jordgubbar doppade i choklad, kakor, godis. Vi testar raclette som serveras av ett par herrar från Schweiz som karvar ut stora bitar ost på traditionellt sätt, den smälta osten läggs ovanpå bröd. Här finns också mängder med hantverkare som säljer alltifrån nötknäppare, handstöpta ljus, skira glaskulor, julpynt, träleksaker, strumpor till spel och smycken.  

Cologne är en stad med chokladmuseum och parfymmuseum (tänk födelseplatsen för Eau de Cologne och den välkända 4711-parfymen). Det är en vänlig och ofta flörtig stad. Första kvällen gör jag en kort promenad i kvarteret där min vän bor och letar efter en spårvagnshållplats. De man stöter på denna regniga och mörka novemberkväll är mer än ivriga att hjälpa till och pekar glatt ut vägen. Men Köln har fler strängar på sin lyra.

Stora dunkla salar, upplysta konstverk, färger och bilder som tar andan ur dig. Konstmuseet Wallraff-Richartz visar konst från medeltiden, barocken, men här finns även verk av flera av de stora impressionisterna som Monet och mästare som van Gogh. Perfekt att strosa runt på en ledig eftermiddag.

Betydligt tyngre är NS-dokumentationszentrum där man kan följa Nazitysklands brott mot mänskligheten och vad som hände i Köln under andra världskriget. En smal trappa leder ner mellan de slitna betongväggarna till en avskalad källare där cellerna ligger på rad – det som en gång utgjorde fängelset. Ljus och skugga samsas i stillheten. En gång leder ut till gården där avrättningarna genomfördes, oftast genom hängning, sju personer kunde avrättas samtidigt.  Det är kusligt kliniskt att vandra omkring i underjorden, korridorerna och rummen. Förtvivlan anas i väggarna men dessa gömmer också på andra budskap. Många av fångarna skrev ner meddelanden, ofta riktade till sina familjer eller kära. Ett gripande vittnesmål som överlevde brutaliteten. Det är en hjärtskärande studie i mänsklighetens mörkaste tid men också en inblick i hur hopp och kärlek kan finnas kvar även i totalt mörker.

Det fanns även Kölnerbor som gjorde motstånd, Edelweißpiraterna, var en tysk ungdomsorganisation som bekämpade regimen. Ehrenfelder Gruppe som hade anknytning till denna verkade i Köln, leddes av Hans Steinbrück, och var aktiv under sommaren och hösten 1944. De fick också plikta med sina liv, 13 medlemmar hängdes offentligt den 10 november, helt utan rättegång. Modet att stå upp mot en totalitär regim kostade dem livet.

Vi vandrar åter ut på de mörknande gatorna när kvällen faller. Högt över huvudet blickar Kölnerdomen fortfarande ner på oss. Ouppnåelig, vördnadsinbjudande, stilla, allseende genom historien. Och mer än 750 år senare vakar den fortfarande över Köln.