Cigarrdoftande lyxbarer  i Minsk, skymningspromenader längs floden Arno och vinfestival i Greve-in-Chianti, översvämningskatastrofer men också picknick på stranden i Cannes i solen, vita sandstränder och en kontrasternas stad i Riga och julmarknad, sjönöd  i Tallinn.
Det gångna året 2015 blev ett färgstarkt, och annorlunda  resår…

”Att resa, är att leva”, sade författaren HC Andersen. Ett uttryck som de flesta av oss kan skriva upp på. Oavsett om det handlar om en veckas solsemester på Mallis, fotvandring i Peru eller bara en resa i fantasins värld genom en bra bok eller film så är det något magiskt att lämna platsen där man är rotad och ge sig ut och se nya länder och upptäcka främmande världar.

För att sammanfatta det gångna reseåret började det med en kryssning till Helsingfors med jobbet och avslutades med en kryssning till Tallinn i december. Båda städerna är väl värda ett besök, kan dock rekommendera att inte ta färjan i november, december, januari när vädret på Östersjön inte är det bästa.

Stranden fem minuter från min lägenhet i Cannes.

Palmkantade gågatan La Croisette

Det hanns även med två besök i Cannes, Frankrike. Det ena i april och den andra resan i oktober då jag också lyckades pricka in översvämningskatastrofen efter ett mycket häftigt regn och vadade fram på gatorna i vatten som gick till midjan.

Gatorna täckte av lera och vatten – Cannes la Bocca, efter stormen…

Efter stormens härjningar tog det lång tid för invånarna att återhämta sig; bankomater, internet, el och annat låg nere. Nära tjugotalet människor omkom. Obehagligt.
Veckan före Cannes besökte jag min kompis Carolina i Florens och återupptäckte denna underbara stad där jag bodde tillfälligt för några år sedan.

Jag i Florens

Men årets mest annorlunda resa gick till Minsk, Vitryssland tillsammans med en väninna… I augusti åkte jag över och hälsade på henne i Riga, Lettland, dit hon flyttat tillfälligt och sedan fortsatte vi gemensamt till Minsk – med buss och tåg via Vilnius. Att se ett land som styrs av en diktator och vars invånare framlever sina liv i skuggan av Lukasjenkos hemliga polis var en mycket märklig upplevelse. Och ändå…de människor vi mötte var vänliga, glada, hjälpsamma. Mer om resan här https://ninnabengtsson.wordpress.com/2015/08/22/leende-manniskor-i-diktatorns-skugga/

Staty av Lenin utanför regeringsbyggnaden i Minsk, Vitryssland.

Nu återstår att se vad 2016 kommer att bjuda på och vilka resmål som väntar runt hörnet. Kanske Svalbard och Peru. Förhoppningsvis Paris och London. Åtminstone många resor i fantasin och böckernas värld.
För det är inte värt att leva om man inte får resa…

På båttur med norska vännerna Wenche och Dag Vidar på Medelhavet

Utsikt från lägenheten i Cannes.

Hamnen i Mandelieu

Picknick på stranden efter stormen. Med Nicole och Carolina

På vinprovarfestival i Toscana

Bästa pizzerian i Florens, med Carolina

Italienska bakelser

…och franska friterade zucchiniblommor

I Florens…

Solnedgång, Arno

I Riga

På chokladfabrik i Riga

Minsk

Vitryskt bröllop

Lyxbar i Minsk

Vackra Riga

På kräftskiva på Åland hos Mia

Fortsätt läsa →

En okänd del av Vintergatan har nyligen upptäckts av forskare vid rymdorganisationen ESO, skrev tidningarna i förra veckan. Det rör sig om en tunn skiva yngre stjärnor som sträcker sig tvärs igenom mitten av galaxen, några av dem är ”bara” 100 miljoner år gamla. Dessa mörka, ruggiga höstkvällar syns stjärnorna tydligt på natthimlen, tusentals minimala ljuspunkter utströdda som diamanter. Det är lätt att förundras över rymdens oändlighet och vår lilla planets litenhet och glädjas över att det någonstans fortfarande finns ljus kvar som lyser upp mörkret.
För med höstens alla bränder på asylboende, det ökade våldet mot romer och tiggare, diskussioner om tiggeriförbud, SD:s starka stöd och rivningen av EU-migrantlägret i Malmö var det länge sedan Sverige kändes så svart.

Enligt SR Ekot har 20 asylboende härjats av bränder det senaste året. Natt efter natt fortsätter bränderna och man må ha vilka åsikter man vill om flyktingkatastrofen, om hur Sverige ska klara situationen ekonomiskt och om hela situationen som tvingat så många människor från framför allt Syrien på flykt undan IS och inbördeskriget men att medvetet sätta eld på byggnader tänkta att inhysa människor som flytt hit är gement och uselt.

60 miljoner människor befinner sig idag på flykt i världen, många av dem – både barn och vuxna – dör när de försöker sätta sig i säkerhet. I ett sönderbombat Syrien pågår en av de värsta katastroferna i modern tid, många av städerna ligger i ruiner.

Visst är det viktigt att diskutera och se över hur situationen ska kunna lösas ekonomiskt för att klara av att ta emot alla de människor som kommer hit. Att i första skedet se till att det finns boenden och i ett senare skede att de kommer ut på arbetsmarknaden. Det är stora utmaningar som måste lösas innan situationen blir totalt kaotisk.
Men personligen är jag av den åsikten att man aldrig kan neka folk som har behov av en fristad möjligheten att komma hit eller att få hjälp.
Och utan att dra någon övrig parallell mellan det värsta folkmordet i historien nämligen Förintelsen och dagens flyktingkatastrof (för det är två helt olika situationer) kan man ändå ställa sig frågan – om Sveriges flyktingpolitik hade varit lika generös då som den är i dag, hur många tusentals människor hade kunnat räddas?

I år har också våldet mot romer och EU-migranter ökat. Romer drabbades hårt under andra världskriget, mellan 250 000 och en halv miljon människor mördades i nazisternas utrotningsläger. Och fortfarande är diskrimineringen och förföljelsen stor mot denna folkgrupp, inte minst i Europa.
Tidigt i morse revs EU-migrantlägret Sorgenfri utanför Malmö under tumultartade former och 400 människor har plötsligt ingenstans att ta vägen. Slänger man ut folk på gatan måste det också finnas ett alternativ för dem, någonstans de kan ta vägen.
Sverige är ett land som är snabb på att döma andra länder och gärna vill slå sig för bröstet och framstå som den bästa av världar. I Frankrike har ett domstolsbeslut nyligen tvingat myndigheterna att upprätta sanitära faciliteter i flyktinglägret i Calais och även Tyskland har gett många människor tak över huvudet.

Men enligt Stefan Löfvén är dessa människor hemländernas ansvar, länder som de ofta lämnat på grund av fattigdom, misär och misshandel. Den stora majoriteten av EU-migranter sitter inte och tigger på gatan utanför affärerna eller ber om något att äta för att de vill utan för att överleva.

Natten mellan söndag och måndag 8-9 november för 77 år sedan stod också byggnader i brand, men då i Nazityskland under det som senare kom att kallas Kristallnatten. Hundratals judar mördades och arresterades, judiska butiker och synagogor förstördes. I helgen kommer jag att tända ett ljus för offren.

För trots att det gått så lång tid, att vi vet att jorden är vårt enda hem och att vi allihop delar på samma lilla stenkula i den oändliga rymden där nya stjärnor och mysterier avslöjas för forskarna hela tiden, fortsätter människors rädsla, hat och brist på empati visa sig även 2015.

Ett nattsvart Sverige där de flesta av ljusen bara finns ovanför våra huvuden.

*Foto ovan: ESO