Fågelskådare och regn ute på havet

Publicerad av

0

Hav, hav, hav, några fiskmåsar, albatrosser och delfiner, ett par fågelskådare samt en pytteliten bunker med tvåvåningssäng.
Ingen telefon, inget Internet.
Så fort man blickar ut genom fönstret syns havet. Grått, piskande regn, då och då en tillfällig solglimt som förvandlar ytan till skinande silver. Alaskabukten med små öar och skärgård, en del av Stilla havet. Ständigt detta oändliga hav utan slut där himlen och horisonten förvandlas till ett enda väsen. Omöjligt att komma ifrån, det finns där man blundar och när man vaknar. Närvarande, uråldrigt, sövande, väntande. Omöjligt att ignorera. Som om det står utanför själva tiden.
Det är alltså så här Nicole och jag bor. I en liten roomette med tvåvåningssäng och minimalt ovalt kajutafönster genom vilken man kan iaktta den grå horisonten och havet.
Första dan träffar vi på fågelskådare.
Detta släkte är mycket klimattåliga, vind, regn och kyla bekommer dem inte, de trivs helst ensamma men kan ibland påträffas i mindre grupper. Rödkindade och rödnästa i kylan, redan iklädda sina vinterdräkter; gummistövlar, vantar, mössor och varma jackor häckar de i timmar under bar himmel.
De är inte pratsamma men jag har blivit accepterad i deras grupp. Följande scen utspelar sig nämligen på däck lite före lunchtid:
Jag kommer ut i vindtygsjacka och stadiga skor, beredd med kameran i högsta hugg och en brinnande förhoppning om att få se val.
Börjar prata med en av fågelskådarna, ett trevligt exemplar i 35-40-årsåldern när jag plötsligt ser en fågel korsa himlen bakom hans rygg.
Jag: -Ähum är inte det där en fågel?
Fågelskådare: -VA?! VAR?! JA DÄR!!! IT’S A SQUAKER (?) EVERYONE IT’S A SQUAKER!!!
Hela gruppen rusar i vild panik med kikare och kamera med teleobjektiv i högsta hugg över till fören där den lilla svarta fågeln syns. De stirrar intensivt och upphetsningen stiger och manifesteras i höga jubelrop.
Fågeln de har letat efter i timtal har precis visat sig.
Och jag var den som råkade se den.
Nu är jag accepterad som en värdig flockmedlem.
Det räcker med att ropa ”bird” för att jag ska få allas uppmärksamhet.

Skepp O’hoj!

Publicerad av

0

Nu lämnar vi Anchorage, pga en ramp gick sönder i Whittinger där vi skulle ha åkt ifrån har färjebolaget Alaska Marine Highways ändrat avgångshamn. Så vi blir tvungna att ta flyget till Homer (ca 40 min). Trist att lämna Anchorage … Fortsätt läsa →

Tåg genom Alaska

Publicerad av

1

I avlägsna delar av Alaskas ogenomträngliga skogar där järnvägen löper mellan sly, snår och mossar kan den trötte backpackern ställa sig nära järnvägsspåren och vifta med en flagga – eller veckans smutsiga t-shirt, vad som nu råkar finnas till hands … Fortsätt läsa →

Älgmacka och Lambrusco i Stefans stuga

Publicerad av

0

Vi är tillbaka i Fairbanks efter en helt fantastisk helg i Barrow. Dessvärre såg vi inga isbjörnar men där emot en helt otrolig värld av svart lavasten, öde vindpinad tundra, ett blankt hav, små hus och kyrkor och en befolkning som fortfarande kämpar för att överleva på ett av världens mest ogästvänliga områden.
Tack till världens bästa värdpar; Carrie och Alan som lånade ut sin extrasäng och luftmadrass och som hjälpte oss med allt och stekte pannkakor på morgonen!

Fairbanks.
Här hade vi tänkt hinna med lite sightseeing på måndan men det slutade med att vi gick till the mall och letade febrilt efter en matbutik. Nicole pekade glatt på en ”Sam’s” men när vi klev in visade det sig vara en ”Galne Gunnar” för Alaskabor. Storpack av allt, 40kilo kött, enorma biffstekar, 20 munkar, 40 chipspåsar, 11 par strumpor till och med storpack av vin- och spritflaskor.
Man kände sig som Alice i Underlandet.
Till slut hittade vi en mer ”normal” mataffär och kunde proviantera inför morgondagen.

Kvällen har annars varit perfekt och tillbringats i glada vänners lag.
35-årige Stefan Milkowski bor 7 miles utanför Fairbanks i skogen. En av de trevligaste personer vi träffat längs vägen.
Han är frilansjournalist från New York men bestämde sig för att flytta till Alaska för några år sedan och byggde sig en stuga mitt ute i ingenstans. Här finns inget rinnande vatten eller toalett (toan finns i en separat byggnad ute i skogen), maten lagas på en enkel kokplatta och värmen kommer från en järnkamin i det enda rummet. Men i frysen finns fullt med älgkött från egna jaktturer, hyllorna är fulla med inlagd lax i små glasburkar och väggen täcks med inbyggda bokhyllor där man hittar böcker om Alaska och dikter av Rilke. Veden hugger han själv från träden på tomten.
Stefan hämtade upp oss i Fairbanks med pick-upen och vi tillbringade en trevlig kväll med att äta älgmackor och dricka Lambrusco. Sedan en sightseeingtur för att se det lokala nattlivet innan han släppte av oss Down-town igen.
Nicole har däckat, endast Ninna är vaken…

Top of the world

Publicerad av

0

IMG_4312Allra längst upp i Alaska ligger Point Barrow som också kallas för ”Top of the World”.
Det är så långt norrut du kan komma på den nordamerikanska kontinenten, på andra sidan det oändliga havet ligger Nordpolen och mitt emellan sträcker sig det oändliga Ishavet.
Jag och Nicole tar en taxi med en pratsam thailändsk taxichaufför på en timmes tur genom ett öde ”månlandskap” av svart lavasand och jord. Här och var några rostiga gamla bilar. Inga träd, inga buskar, ingen växtlighet utan bara denna oändligt platta horisont och svarta sand. En bit av evigheten
Längs vägen ligger övergivna och förfallna hus, bråte och möbler och tomma gungor vajar i vinden. Alla dessa mänskliga spår på de oändliga vidderna utgör en mycket märklig tavla. Som om människorna som bott där bara plötsligt försvunnit därifrån. Den före detta byn används enbart som campingplats för jaktlag. Några barn leker på en förfallen lekplats mitt bland all bråte. De tittar upp för en sekund när vi åker förbi och återgår sedan till att leka.
Till slut är vi framme vid den allra nordligaste punkten av alla och blickar ut över ett ändlöst hav som sträcker sig ut mot horisonten och in i oändligheten. På avstånd en familj innuiter på väg ut i fiskebåten
Kylan och vinden biter i kinderna, sanden klibbar fast i skorna och taxichauffören, glad som en lax, envisas med att ta foton på OSS med honom:
”If I had known all Swedish people were like you I would have gone to Sweden straight away” säger han och flörtar hämningslöst.
och sedan skingras plötsligt molnen och solen bryter fram några dyrbara sekunder och skiner ner på fiskebåt och hav.
Och den mest ödsliga platsen på jorden förvandlas i några sekunder till en magisk plats målad i silver och ljus.