Hur mycket är en människa värd?
Finns det ett pris, en summa, ett värde i pengar eller betydelsefullhet som kan sättas i en osynlig lapp om halsen? Är vissa människor värda mer än andra?
I lördags tände jag ett ljus för Raoul Wallenberg vid Raoul Wallenbergmonumentet vid Nybroplan i Stockholm. 
Det var 70 år sedan han försvann.
I dagsläget med ökad islamistisk terror, mord på oskyldiga och växande antisemitism och islamofobi i kölvattnet av Parisattentaten är det viktigare än någonsin att påminna oss om hans gärning, empati och vad det var han kämpade för.

Foto: Pressbild från Raoul Wallenberg academy

17 januari 1945.
För exakt 70 år sedan kliver en man in i en ambassadbil i Budapest, Ungern, tillsammans med sin chaufför. Han är på väg till den sovjetiska arméns högkvarter. Portföljen han bär på är full med viktiga papper, återuppbyggnadsplaner för det nya Ungern. Under närmare sex månaders tid har han arbetat oavbrutet med att försöka rädda människoliv och tillsammans med sina medarbetare bokstavligen lyckats slita dödsdömda människor ur förövarnas klor. Han kliver in i bilen och vinkar till sina medarbetare.
Det är det sista någon ser av diplomaten Raoul Wallenberg.

Alla människor är födda fria och lika i värde. Så börjar första artikeln i FN:s Allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. Den allmänna förklaringen slår i en teoretisk dröm fast att alla har lika värde. Rätten att inte bli diskriminerad, rätten till liv, rätten att inte hållas i slaveri och rätten att inte bli torterad, tas upp som grundpelare.

Migrationsverket i Sverige har beslutat att ge alla syrier permanent uppehållstillstånd. Över 150 000 har dött i det tre år långa syriska inbördeskriget och samtidigt flyr hundratusentaks människor undan ISIS härjningar. I fjol sökte sammanlagt 81 301 personer asyl i Sverige, de största grupperna kom från Syrien, Somalia, (statslösa) och Eritrea. En siffra som upprört en del personer som anser att vi kan inte ta emot fler människor. Och visst uppstår konflikter lätt när människor från olika kulturer, länder och med skilda värderingar ska bo tillsammans. Men vem ska bestämma vilka som ska få komma in i Sverige och vilka som ska skickas tillbaka?
Vad är en människa värd? Vad finns empatin och medmänskligheten?

En återblick till andra världskriget ger en mörk bild av Sveriges flyktingpolitik på 30-40-talen. ”Throughout the 1930′ Sweden was as restrictive in blocking jews from entering the country, if not more so, than almost every other Western democracy.” (”From Indifference to Activism (…)” av Paul Levine).
När övriga länder i Europa beslutade om en betydligt generösare invandringspolitik drog Sverige alltså åt svångremmen; ”Sweden turned the other way and tightened its restrictions when the need for the refuge grew most acute” (=Paul Levine).
Hur många människor hade kunnat räddas om Sverige agerat annorlunda?

Orkar vi bry oss om ytterligare en svältkatastrof eller mänskligt lidande i övermått? Är ett afrikanskt barn som dör av hunger värd mindre än ett vitt, västerländskt, helst europeiskt barn? Enligt FN:s förklaring är det inte så. I verkligheten är det precis så. Och kanske ligger det i det mänskliga psyket att den egna familjen, bekanta, släktingarna, samhället står oss känslomässigt närmare. Men det innebär inte att människor i andra länder inte lider mer och att lidandet inte angår oss.
För förmågan till empati är en av de saker som gör oss till människor.

Tillbaka till januari 1945. Det är egentligen bara början till slutet på en av de mest omtalade gärningarna under vår livstid. Visst var Raoul Wallenberg en hjälte, men han var också en helt vanlig människa. Född 1912 in i den omtalade släkten Wallenberg. Hans far dog innan han föddes och hans mor gifte om sig med Fredrik von Dardel. Efter avslutat gymnasium studerade han arkitektur i USA, därefter kom han tillbaka till Sverige och ägnade sig åt affärsverksamhet. Han var 27 när andra världskriget bröt ut och 32 år när han fick uppdraget att bistå svenska ambassaden i Budapest. Då hade man redan bedrivit ett omfattande arbete på diplomatisk och byråkratisk väg för att rädda judar undan den nazistiska förföljelsen. Personalen på den svenska legationen i Budapest bestod bland andra av Per Anger, rödakorsdelegaten Asta Nilsson, makarna Langlet, Göte Carlsson och ministern Ivan Danielsson.
Wallenberg s engagemang, mod, personlighet och energi skulle bli en drivande kraft.
Tillsammans med övriga medarbetare satte han igång ett intensivt räddningsarbete. På diplomatisk väg, på icke-diplomatisk väg, genom mutor, spontana räddningsaktioner och hundratals svenska skyddspass. Med alla medel försökte han rädda så många människor son möjligt. Man tror att mellan 50-100 000 judar överlevde tack vare hans insatser.

I Januari 1945 tågade Röda armén in i Ungern, nazisterna flydde och Raoul Wallenberg reste för ett möte med ryssarna. Men han kom aldrig tillbaka utan fördes bort till rysk fångenskap. (För mer om Sveriges svek och vad som hände se t ex journalisten och författaren Ingrid Carlgrens artikel i DN http://www.dn.se/nyheter/sverige/sveriges-svek/).

Hur mycket är en människa värd? I Stephen Spielbergs film Schindlers list ställer Oscar Schindler denna fråga till nazisten Goeth sedan Schindler plötsligt insett nazisternas vansinne och vill köpa människor fria. De ska sätta en prislapp på varje individ, varje människa. Och Schindler ska betala i guld. Men Goeth kontrar och kastar Schindlers ord tillbaka i ansiktet på honom; ”Nej, frågan är, vad är en människa värd för dig?”

I den ideala världen bedöms eller prissätts inte människor på grund av hudfärg, religionstillhörighet, kön, sexuell läggning eller kulturell identitet utan för den unika individ som utgör varje människa. Antisemitismen är en skrämmande mörk kraft som på nytt växer runt om i Europa.
Det är viktigare än någonsin att stå upp för medmänsklighet, demokrati, frihet och alla männsikors lika värde. Den mördade redaktionschefen Stephane ”Charb” Charbonnier på Charlie Hebdo lär ha sagt i en intervju; ”jag vill hellre dö ståendes än lever på knäna.”
Ett citat som jag tror Raoul Wallenberg utan tvekan skulle ha skrivit under på.

Och till slut är frågan enkel.
Vad är en människa värd för dig?