En kulinarisk resa – Italien vs Frankrike

Från florentinsk biffstek, krämig italiensk pasta och små bakverk fyllda med vaniljkräm till frasiga friterade zucchiniblommor, färsfyllda tomater och auberginer, möra entrecôter med hemmagjorda ”frites” och Crème Caramel. Det går inte att klaga på maten de senaste veckorna.

Två av världens giganter när det gäller matlagning är Frankrike och Italien. I en kulinarisk tävling mellan de båda är det omöjligt att säga vem som skulle avgå med segern.
Å ena sidan – Italien. Lasagne, gnocchi, bruschetta, fantastiska pastarätter, korvar, proscuttio, parmesanostar, pecorino, mozarella olivoljor och balsamico lagrade i ett par år. Här lär den första pizzan (Margheritan) ha uppfunnits i Neapels kök av kocken Raffaele Esposito. En skapelse som innehöll mozzarella, tomater och basilika, dvs den italienska flaggans färger. Säg den mat här som inte är god…
Å andra sidan – Frankrike. Landet som vispade ihop den första bearnaisesåsen, har bidragit med boeuf bourgignon, den bästa entrecôten, baguetten och inte minst en symfoni av efterrätter från tarte au citron, profiteroles och crème brûlée till macaroner och de mest utsökta chokladpraliner.

Svårt val? Jo mycket. Nedan följer en kortare redogörelse över alla kulinariska vandringar.

IMG_0600

Carolina äter pizza på Gherardo

IMG_0439

Gelaterierna står som spön i backen

Min resa börjar i Florens, Toscana där jag besöker en god vän. Nedanför Apenninernas gröna kullar ligger staden som inte bara är berömd för sin konst och vackra byggnader men också för maten.
Här finns allt ifrån blodiga florentinska stekar till pasta med vildsvinsragu, tagliatelle med tryffel, världens i särklass bästa gelato och krämig pannacotta. En gudomlig pizza med kronärtsskockor, hemmagjord tomatsås och pecorinoost hittar vi på ”Gherardo” på Borgo S. Frediano, enligt min italienska väninna Carolina den bästa pizzarestaurangen i Florens.

Sent en stjärnbeströdd natt ramlar vi in på en taverna nära torget vid Santo Spirito för att äta panini och dricka rödvin, en annan kväll köper vi ett glas vin på kvarterets lokala hak och då ingår en gigantisk buffé eller ”apritivo” bestående av små pastarätter, krämig risotto med saffran, rostad potatis, grönsaker och skinka. Allt är gratis.
Italien har även många hektiska men charmiga matmarknader där försäljare bjuder ut färska grönsaker och frukter från den egna gården, inlagda oliver, lagrade parmesanostar och väldoftande skinkor. Och vin förstås.

IMG_0534

Matmarknad i Florens

En solig söndag i september beger vi oss till vinprovarfestivalen i Montefioralle, en liten by mitt ute på toskanska landsbygden bland lummiga olivlundar och vingårdar i Greve-in-Chianti. Besökarna köper inträde för 10 euro och får då på köpet ett glas med ingraverad tupp (symbolen för detta speciella vinsällskap) samt en liten påse att hänga runt halsen där glaset kan ställas mellan provsmakningarna. Sedan är det bara att vandra runt bland stånden och provsmaka viner från olika gårdar, gemensamt för alla är att vinet tillverkas av Sangiovesedruvan.

IMG_0528

Vinprovningsfestival i Montefioralle. Killen på bilden tillhör en familj som har en vingård, han är bara 12 år, men redan en van vinkonässör.

IMG_0526
Färden fortsätter en dryg vecka senare med bil från Florens genom nordvästra Italien och orter som Genua, Albenga, San Remo och Ventimiglia mot gränsen, via små sovande sydfranska byar (Menton, Villefranche-sur-Mer, Juan-les Pins, Antibes) längs med kusten till Cannes. Därmed kommer vi in på det franska och provencalska matundret.

image

Friterade zucchiniblommor på ”Farigoule”

IMG_0867

Biff med pommes på ”Le Dauphin”

Längs med franska Rivieran lagas mycket fisk och vegetariskt som ratatouille eller friterade zucchiniblommor ”Beignets fleurs de courgettes”, men också fantastiska kötträtter.
En specialitet är att fylla tomater, squashskivor eller aubergine med kryddig färsblandning – ”farci”. På favoriten ”La Farigoule” avnjuter vi fantastisk biff med pepparsås och på ”Le Dauphin” en ljuvlig Poire caramel, en crème caramel med päron.
Då har jag inte ens nämnt innehållet i det lokala patisseriets (bageri/konditori) fönster…

 

Slutsatsen efter två gudomliga veckor av ätande och drickande i de två länder som rankas bland de bästa i världen när det gäller mat är dessvärre ett något tilltaget midjemått, begynnande melankoli inför hemresan och en absolut oförmåga att utse en vinnare.

IMG_0869[1]

Typexempel på provencalska specialiteter bl a farcis

IMG_0502

Italienska bakverk från Florens

IMG_0868

Poire caramel, Crème caramel med päron

 

 

 

Skymning över floden Arno – vandringar i Firenze

Slingrande gränder, klocktorn, vackra renässanspalats och små trattorier som hål i väggen där stämningen är stökig men hemtrevlig, maten gudomlig och vinet flödar. Nedanför Appeninernas böljande gröna kullar ligger Toscanas huvudstad Florens – en medeltida dröm.

Det är när kvällssolen precis går ner över Arno och den blå septemberskymningen sakta kommer krypande och sveper in stans gator i ett suddigt skimmer likt en abstrakt målning som staden går från turistmagnet till en tidslös och magisk plats. Turisthorder och japaner med kameror bleknar bort, seklerna skalas av och plötsligt befinner du dig i en renässanstad där du förväntar dig se Galileo svänga runt ett hörn på språng eller hitta Leonardo da vinci i sin ateljé med penseln i högsta hugg.

IMG_0466[1]

Utsikt över Florens från terrassen på Hotel Astoria. I bakgrunden katedralen och kupolen.

Florens är en av mina favoritstäder, jag har varit här förr och blev förälskad första gången jag klev av tåget en riktigt ruskig och dimmig kväll sent i november. Det vilar något magiskt och drömlikt över hela stan trots alla turister som trängs på gatorna.

Kanske för att det påminner lite grann om ett jättelikt konstmuseum med sin arkitektur, vackra byggnader och stenpalats. Där finns den tårtbakelseliknande katedralen Santa Maria del Fiore som kröns av den välkända duomon, kupolen, som skapades av Filippo Brunelleschi. Det stora Uffiziepalatset där tavlor som Botticellis ”Våren” och Leonardo da Vincis verk trängs med andra renässansmästare. Den smäckert välvda bron Ponte Vecchio där guldsmedsbutiker numera huserar men som några sekler tillbaka var ett tillhåll för slaktare och garvare, där blodet behändigt rann rätt ner i floden. Innan de styrande furstarna satte stopp för den illaluktande kommersen.

Men till skillnad från ett konstmuseum är Florens en levande stad.

IMG_0495

Längs med de små vintavernorna ”Vinaino” trängs florentinarna

Överallt på gatorna trängs människor – turister och infödingar. Om kvällarna när mörkret fallit fylls uteserveringarna av florentinare som dricker vin, intar sin aperitivo (ett smörgåsbord i miniatyr med pasta- och grönsaksrätter, salami, proscuttio, ostar, bröd och risotto och allt är gratis när du köper ett glas) och småpratar med vänner. Ett perfekt sätt att äta sig mätt för en billig peng. IMG_0494

Ett annat fenomen är ”Vinaini”. Pyttesmå tavernor som vattenhål i väggen där du kan köpa god mat, oftast enklare ostbrickor eller paninis och sedan avnjuta dessa ute på trottoaren tillsammans med ditt vin.

Min första dag i Florens strosar jag längs med Arno i skymningen och ser solen går ner bakom kullarna och den blommande bougainvillean på andra sidan vattnet. Fullmånen stiger upp i dess ställe på den bleka himlen och även om det är kyligare i september, min väninna Carolina som är tvättäkta florentinska huttrar i vinden trots vinterjacka, är den 18-gradiga kvällen knappast kall.

Vi sneddar över floden till torget vid Basilica Santo Spirito som förvandlas till ett enda stort party på fredags- och lördagskvällar då alla minglar under bar himmel med öl- och vinglas i händerna och går från bar till bar.

På vägen passerar vi Trattoria Casalinga, välkänd från boken om kannibalen Hannibal. Delar av filmen spelades faktiskt in i Florens och i boken nämns hur Hannibal Lector strosar runt i stan och känner lukten av ”Fiorentina bifteca” från denna restaurang.

IMG_0545

Lara och Carolina utanför Hannibal the Cannibals favoritrestaurang

Vi skippar dock blodig biff och äter en sen middag på en liten osteria med god mat och vin. Carolinas alla vänner kommer ner en efter en och slår sig ner vid vårt bord. Stämningen är munter, ljudnivån hög, kyparna skämtar med alla och bjuder frikostigt på prosecco och limoncello. Maten – tagliatelle med ragu på köttfärs och Karl Johan-svamp är gudomlig. Cheesecaken med jordgubbar likaså.

Utanför restaurangen lyser månen och när vi vinglar hem i natten speglar sig alla ljusen från staden i Arnos vatten. IMG_0486

Jag tycker mig för en sekund ana skuggan av en renässansklädd furste skymta förbi i pelargången längs floden, men sedan försvinner han lika snabbt uppslukad av natten.