…Egentligen är jag inte en ofrivillig turist, jag är i Riga dit jag verkligen velat åka och hälsar på en kompis som har flyttat hit. Men de senaste två dagarna inberäknat tisdagen när jag kom känns som om vi/jag hamnat på egendomliga och lite märkliga lätt ofrivilliga platser i denna stad – av en ren slump.

I förrgår var vi ute och såg ett vackert Riga i kvällssol,

vi började med en drink på Shot bar och fortsatte sedan att leta efter en restaurang för mer gedigen mat. Av en slump, nåja Nicole slog flitigt i guideboken, hittade vi Folk Klub Ala basement på Peldu iela 19. Inhyst i grottliknande medeltida källarrum, med svag belysning och långa bänkar breder denna jättelika krog ut sig under marken. Just den här kvällen är det fullpackat som sillar och vi inser efter ett tag att när vi kliver nerför den smala, slingrande trappan tar vi egentligen klivet in i en tidsmaskin och hamnar på en jazzklubb från 30-40-talet.

Unga killar (ja de flesta är killar) hänger vid den lilla scenen längst in och de flesta har kommit dit med något instrument, saxofon, klarinett, bastuba i näven. Då och då kliver några av musikerna upp och spelar (som gudar!) och sedan byts de av. Vem som helst kan vara med och jamma när andan faller på. Det är ”open session tonight” förklarar en av killarna. ”Det är så här en riktig jazzklubb ska vara, vem som helst får spela om man tar med sitt instrument”.
Det är varmt, svettigt, mörkt, kypare springer med överfulla tallrikar med jätteportioner mat mellan borden, ölen flödar och musiken är öronbedövande. Vi stapplar ut i natten vid elvatiden mot kvällsbussen med de ilskna tonerna av klarinett och trumpet fortfarande ringande i öronen.

Enligt legenden så ska en märklig man vid namn Kristap den Store ha grundat Riga. Han bodde i en stuga vid floden Daugava och bar vandrare på ryggen över floden. En dag hittade han ett barn och tog upp honom på ryggen, men medan han vadade över blev barnet tyngre och tyngre. Till sist nådde han andra sidan och då upptäckte han att barnet förvandlats till en kruka med guld som så småningom kom att användas till att finansiera grundandet av Riga.
Och visst gömmer stan även i dag på skatter…
Fantastiska husfasader, en märklig blandning av arkitektur från olika tidsepoker, sagoliknande byggnader, monumentalbyggen från kommunistisk tid och samtidigt är det lite skamfilat och trasigt på många platser.

Även gårdagen har varit full av mer eller mindre ofrivilliga möten. Två gånger upp till vitryska ambassaden för att skaffa visum, ena gången lyckas jag nästan få den svårflörtade ambassadkillen som tar hand om ansökningarna att dra på munnen.
Man ska dock inte skämta om nallebjörnar…

Hann springa runt i Riga och se stan i tolv timmar, kvällen avslutades på en bar med ett ofrivilligt möte med en hel bunt förfriskade men mycket trevliga skandinaver från diverse länder. En svensk kvinna som äger en hårsalong och bott i Riga i tjugo år, en finne som är docent i fysik, en dansk som jobbar på Statoil och en australiensare som guidar turister i stan på somrarna och pratar perfekt svenska (+6-7 andra språk). De utgör hela den brokiga samlingen från Kiwi bar, ett av min väninnas pojkväns stamställen.

I dag ska vi alltså åka buss till Vilnius och sedan ta tåget till Minsk. Resplanen redan något försenad dessvärre på grund av en ofrivillig släng av magproblem/turistsjuka/rötmånad/svampförgiftning. Får se när vi kommer iväg.