De går långsamt runt i värmen och plockar sopor. De unga balinesiska killarna i shorts, t-shirt, slitna sandaler och med påsar och olika redskap i händerna. På en strand som är så vacker att det nästan gör ont och som ser ut som drömbilden ur en resekatalog. Turisterna är fullt upptagna med att fotografera havet.
Utanför lyxhotellen står taxibilar och bärare/bagagevakter redo. Längre ner på gatan sitter några män vid en vagn och säljer grillad majs. Utanför en butik direkt på en filt på trottoaren ligger en hund med ett stort antal nyfödda valpar som diar. En svettig turist stoppar vad som motsvarar 6 kr i en pappersmugg: ”For the dog”.

Bali är en otroligt vacker ö. På stranden trängs turisterna – mestadels asiater från Kina, Korea, Japan och inhemska men även européer och många många australiensare.

Vi befinner oss på västkusten på orten Seminyak. När solnedgången färgar havet karmosinrött och gyllene sätts kamerablixtarna på. Och i blixtarnas skugga vandrar lokalbor och plockar sopor som sköljts upp ur havet. Sopbergen längs stränderna växer i paradiset. Och turismen går fram som en orkan även om det är lugnare nu efter att vulkanhotet skrämt bort européer.

Flera miljöorganisationer varnar för att Bali är på väg mot en ekologisk och mänsklig kollaps i turiststormens kölvatten. Själv berörs jag, som aldrig tidigare varit i Asien men sett extrem fattigdom i Sydamerika, ändå illa av de stora skillnaderna. Kanske för att alla människor är så otroligt vänliga och hjälpsamma. Samtidigt finns det tydliga skillnader överallt; Fattig – rik. Turist – lokalbo.

En fransman, Antoine, som bott på Bali i fem år och jobbar som musiker är trött på ön och på värmen. Han funderar på att flytta någon annanstans.
– Bali är otroligt smutsigt, det ser inte turisterna. Dessutom är det på väg mot en miljökatastrof. Den inhemska kulturen håller på att slås sönder.

Turismen på Bali har funnits mer eller mindre i större utsträckning sedan 1970-talet. Men på bara drygt tio år har omfattningen fördubblats och växer från år till år. Många av lyxhotellen förbrukar en stor andel av öns färskvattenreserver och sopbergen växer. Problematiken finns där.

På eftermiddagen faller ett lätt duggregn över Seminyak. Det är varmt men svalkar ändå efter den värsta hettan. Solen går ned över stranden. En hund springer i vattenbrynet. Det är fantastiskt vackert som en dröm.
Men sopplockarna går fortfarande runt med sina slitna sandaler och säckar.