Ibland kan till synes negativa saker vara något positivt. Ibland inträffar märkliga händelser, kanske när man behöver dem som allra mest. Det här hände för cirka två veckor sedan på väg till flyget.

Undertecknad lyckas ta fel på tiden när pendeln går till Arlanda och tvingas kasta sig in i en taxi. I taxin sitter en äldre taxichaufför som kom till Sverige från Etiopien 1988. Av en ren slump (jag tror det börjar med att vi pratar om hundar) berättar han en fantastisk historia.  ”Min mamma hade hund”, säger han.
”Jaså du har en svensk mamma?” frågar jag.
”Nej, nej det är inte min mamma det är min SVENSKA mamma”, svarar han.

Och under de 40 minuter resan tar till Arlanda rullas historien upp. Mannen som vi kan kalla för K kommer till Sverige som ung kille och inkvarteras på ett flyktingboende, en gång i tiden ett gammalt mentalsjukhus, långt utanför en mellanstor svensk stad. Det går en enda buss in till stan per dag och olika frikyrkor som t ex Livets ord erbjuder gratis skjuts in till stan, men han misstänker att de gör det i eget syfte och tar hellre bussen om han har råd.  Han och en kompis åker in till stan en dag för att gå i kyrkan och när de kommer ut från gudstjänsten stöter de av en slump på en äldre kvinna som tillhör församlingen, utanför en butik. Vi kan kalla henne B. De börjar prata med varandra och hon säger ”vänta lite jag ska bara köpa blommor”. ”Vem ska du köpa blommor åt?” frågar han. ”Åt mig själv, det är Mors dag men jag har inga barn”, blir svaret. ”Vänta lite”, säger K. Han går in i blomsteraffären, tömmer fickorna på alla pengar (77 kr) och ber att få blommor för summan. Floristen sätter ihop en mycket vacker bukett. Sedan går han ut, överräcker buketten och säger ”Min mamma bor långt långt härifrån och jag kan inte ge henne blommor idag, men jag kan ge dig”.

Det är början på en vänskap som sträcker sig över 30 år.

K blir hembjuden på middag och sedan fortsätter de att träffas, han hjälper till med saker som den äldre damen inte klarar; måla om huset, klippa gräsmattan, beskära träd, gräva upp rötter i trädgården. När kommunen beslutar att skicka honom till Norrland där det finns boende erbjuder sig B att han kan få bo gratis hos henne. Men kommunen kan inte gå med på att hon vill att han ska bo där gratis, så de kräver att få betala. K hittar så småningom en egen lägenhet, får jobb, bildar familj men de träffas hela tiden. Varje julafton firas hemma hos honom och hans familj och B blir som en farmor för hans barn. Varje sommar är K:s familj hos henne och hans yngste son står väldigt nära sin låtsasfarmor, de är båda noggranna, städar gärna, är lätt pedantiska och trivs utmärkt i varandras sällskap.

När B går bort nästan 30 år senare är K inte där utan bortrest, men hinner hem till begravningen. Hela familjen kommer dit med blommor och här är det märkliga, berättar han, för av en slump kommer alla blommorna som de beställer från den blomsteraffär där de först träffades. Så många år tidigare.

Här snörvlar han ljudligt. Jag snörvlar ljudligt.

”Jag vet inte varför jag berättar det här för dig”, säger han.
”Inte jag heller” säger jag ”men tack”.

Vi kommer fram till Arlanda. Taxin stannar. K får mitt visitkort med kontaktuppgifter, han lovar skicka mejl med tips om Etiopien dit jag vill åka. (Senare samma kväll ser jag att han redan mejlat och ber mig höra av mig om det är något jag behöver hjälp med.)
Jag tar mina väskor och vinkar adjö.

Ibland inträffar egendomliga händelser, ibland får man höra vidunderliga historier, precis när man behöver dem som mest.