Vackra korsvirkeshus, tomtar och granar, currywurst, rykande varm choklad och kryddig glühwein, medeltida gränder och små pittoreska kyrkor. Tyska Monschau är en charmig liten by – som tar i från tårna när det gäller julmarknader.

Det har snöat någon vecka tidigare, men när vi är här strax före första advent, har det mesta redan hunnit smälta bort. Lite snömodd och slask ligger kvar i gräset.
Men charmigt är det.
De dimmiga mörka barrskogarna, de slingrande stigarna som leder uppför sluttningarna, de medeltida kullerstensgatorna och korsvirkeshusen vid floden Rur i naturreservatet i Eifel i byn Monschau. Byn ståtar med en senapskvarn, senfmülle, Rotes haus – ett gammalt tyghandlarhem från 1700-talet som gjorts om till museum – och ett slott som byggdes på 1200-talet och tronar högt över staden. Några hantverksbutiker, ölbarer, kaféer och restauranger, inte mycket mer än så.

Men när december nalkas blir det annat ljud i skällan. Då tänds lyktor och ljusslingor över hela byn som fylls av doften från glühwein, bratwurst, våfflor och granar liksom ljudet av julsånger och bjällerklang. För Monschau är en magisk plats för julmarknader.

Det är en dimmig eftermiddag när vi är framme efter mer än en timmes bilfärd från Köln på småvägar. Vi strosar runt i byn som ligger i startgroparna för årets julmarknad, den öppnar dagen efter, på fredagen. Luften är kylig men klar och doften av barrskog och våt jord fyller näsan. Vi passerar flera svart-vita korsvirkeshus och tar av upp mot borgruinen ovanför våra huvuden. Det blir brantare och vildare, men längs vägen finns utsiktsplatser och när vi stannar till är vyn över byn och dalen slående. Rök stiger upp från skorstenar och hus som ser små ut som leksaker, ljus blinkar, kyrkan vilar stilla med slutna ögon och svag musik hörs långt i fjärran.
 
Kvällen avslutas med middag på en pub som fått höga betyg och det är lätt att förstå varför – maten är god (och som alltid i Tyskland, är det gigantiska poerioner!) ölen kall, ägaren glider runt bland gästerna i den extremt lilla lokalen och pratar med alla och här är en blandning av turister och lokalboende. Familjer och par. Ett gäng väninnor och ett annat gäng gubbar som är ute och redan är lätt överförfriskade efter några öl och glas av den lokala snapsen. Men de rekommenderar den (snapsen) entusiastiskt.

Tomtar, vackra adventsstjärnor i papper, julgranskulor i glas och en utställning med handgjorda julkrubbor. Trots en hel del presenter och julprydnade handlar tyska julmarknader framför allt om att äta och dricka. Dagen därpå strosar vi runt i byn som är fylld av marknadsstånd och små träbås som säljer varm choklad, drinkar och glühwein. I en stor inomhuslokal nära marknaden står utställda bord med krubbor i allehanda storlekar och utseende, många liknar byn själv.

Maten är som sagt ett eget kapitel, förutom currywurst, bratwurst och andra sorters korvar, grönkålsstuvning, munkar med sockerglasyr, lokala ostar och våfflor med grädde och sylt, finns där även ett marknadsstånd som säljer tysk shashlik – tydligen en variant av den traditionella från mellanöstern/Georgien, där kött marineras i en sås med bland annat tomatketchup och curry, och sedan tillagas så länge att det smälter i munnen. Serveras med pommes och mitt ressällskap blir lyrisk när han berättar barndomsminnen om denna, enligt honom, kulinariska upplevelse i Michelinklasd. Fast, jag måste ge honom rätt, det är faktiskt väldigt gott.

När mörkret faller har fler ljus tänts och byn glittrar av julstämning, rök från eldar och facklor och svettiga turister. I fjärran anas den mörka barrskogen som en skugga medan vintern smyger närmare och julstämningen äntligen är här.