Det är storm och regnet piskar klipporna läng kusten, havet yr i ilskna skummande vågor och sköljer högt upp mot de stränder som inte är begravda under tidvattnet. Fiskarna har dragit upp sina båtar på land och väntar ut ovädret. Men stormar är det bästa vädret för fossiljägare och på stranden kan man se en kvinna, klädd i långa kjolar och jacka, kanske med håret uppsatt i en prydligt stram knut och hatt eller bahytt till skydd mot ovädret ströva över sanden och stenarna.
Året är 1823.
Samma år hittar hon det första kompletta skelettet av en plesiosaurus eller en så kallad ”svanödla” som levde för 195–140 miljoner år sedan. En sensation.

När jag var liten åkte vi ofta till Öland och vandrade på det vindpinade och karga Alvaret där orkidéerna blommade likt mattor av lila och ljusgult i maj. Berggrunden på Öland består till största del av kalksten som avsattes för flera hundra miljoner år sedan och den röda kalkstenen finns överallt inte minst i stenmurarna. Redan då var jag fascinerad av de märkliga varelser som man hittade ibland i kalkstenen; framför allt ortoceratiter, en sorts bläckfiskar men även andra djur. Fossiler av djur- och växtliv som dog ut för många miljoner år sedan.

På den tid Mary Anning levde dominerade fortfarande Bibeln när det gällde att förstå världen och Darwin hade ännu inte publicerat sin banbrytande ”Om arternas uppkomst”. Jorden ansågs vara drygt 6 000 år gammal, möjligtvis 10 000. När märkliga ben hittades efter enorma djur, såg man det ofta som bevis på ormar eller drakar som fallit offer för den bibliska syndafloden. Men allt fler började ifrågasätta det gamla tankesättet och en ung, outbildad och fattig men mycket intelligent kvinna kom att stå i centrum under framväxten av paleontologin.

Jurassic Coast eller Jura-kusten ligger i sydvästra England. Det är ett vidsträckt område i Dorset som är med på FN:s världsarvslista och strandklipporna består av sedimentavlagringar av kalksten och skiffer som avsattes för 200 miljoner år sedan, då landskapet var täckt av hav. De djur som levde och dog i havet sjönk till botten och kapslades in i och bevarades till eftervärlden i lera och sediment som senare fossilerades.

Många turister letar efter fossiler och ”ammoniter” en underklass till bläckfiskar är vanliga.

Typisk ammonit

Mary Anning föddes 1799 i kuststaden Lyme Regis som dotter till en lokal möbelsnickare. Av familjens tio barn var det bara två – Mary och hennes bror Joseph – som levde till vuxen ålder. Marys far Richard Anning drygade ut inkomsten genom att hugga fram fossiler ur klipporna och sälja till turister och samlare. Redan då fascinerades människor av de besynnerliga varelserna. Han tog ofta med sig barnen när han letade efter de förhistoriska djuren i klipporna men arbetet var inte riskfritt och när Mary bara var 11 år (1810) dog pappan troligen i sviterna efter ett fall från en klippa. Mary och Joseph fortsatte att leta fossiler och året efter faderns död gjorde Joseph en revolutionerande upptäckt, skallen av en stor ichtyosaurus eller fisködla. Några månader senare hittade Mary resterna av varelsens kropp och den såldes för 23 pund till Henry Henley, lord of the manor på närbelägna Colway. Summan motsvarade en årslön för en lantarbetare i Dorset.

Mary drev tillsammans med sin mor Molly en fossilbutik och mellan 1811 och 1830 hittade hon totalt minst fyra kompletta ichtyosaurus, två pleisosaurus, Storbritanniens första flygödla pterosaurus och fossila fiskar, sjöstjärnor och ammoniter. Men familjen var fattig och så sent som 1819 tvingades de sälja en del av sina möbler för att överleva.

Marys fynd köptes ofta av samlare och hon letade fossil tillsammans med vetenskapsmän som William Buckland, Henry De La Beche och William Conybeare och brevväxlade med andra även utanför England. Hon drev sin fossilbutik och en invånare i Lyme Regis som var barn under hennes verksamma år minns att hon alltid var vänlig och lät barnen som besökte henne hänga där i timtal för att titta på alla märkliga stenar även om de inte köpte något. Hon var expert på att sätta samman ben och fossila rester av djuren hon hittade och gjorde noggranna teckningar av fynden. Diskuterade anatomi och klassificering med andra geologer. Gjorde flera upptäckter som till exempel att att de fossiler som gick under namnet besoarstenar och ofta hittades i bukområdet på fossila fisködlor var fossilerat träck.

Hon visste också var längs stränderna och klipporna hon skulle leta för att hitta det andra missade men samtidigt var det ett ensamt och ofta farligt arbete, 1833 undgick hon med nöd och näppe ett jordskred som dödade hennes hund Tray. 1835 fick hon genom William Bucklands försorg en statlig livränta i erkänsla för sina insatser inom geologin. Elizabeth Philpot, drygt 20 år äldre än Mary Anning, var en annan kvinna vars upptäckter var av stor betydelse för vetenskapen. Och de båda kvinnorna blev vänner och sågs ofta ströva längs stränderna tillsammans.

Utrustning för en fossiljägare på Mary Annings tid

Moderna fossilletare (turister)

Kate Winslet gör rollen som Mary Anning i filmen ”Ammonite” som spelats in under våren i Lyme Regis, Saoirse Ronan spelar Charlotte Murchison. Filmen har väckt stor uppmärksamhet för den påhittade lesbiska romans som skildras i filmen och som många menar inte går att bevisa och är en Hollywood-tvist som tar fokus från Mary Annings enastående vetenskapliga gärning. Men som filmens regissör Francis Lee säger så det finns inget som heller motbevisar det.

Kate Winslet som Mary Anning i filmen Ammonite

Vad man kan se i några av hennes anteckningsböcker som finns digitaliserade på ”Lyme Regis museum”, för övrigt inrymd i det hus hon en gång bodde, är att hon i prydlig skrift inte bara antecknade sina upptäckter utan även skrev ner kopior av dikter av olika författare som hon tyckte om. En handlar om ensamhet och är en hjärtskärande text.

Mary Anning fick föga erkännande under sin livstid, som kvinna fick hon till exempel inte medlemskap i Geological Society of London. Hon dog i bröstcancer 1847 men hennes öde fortsätter att fascinera världen, inte minst de besökare som följer i hennes fotspår längs klipporna i Lyme Regis.