Palmkantade alléer och bougainvilleatäckta hus, majestätiska berg, sidenlen gelato, turkosblått vatten och tyska turister. Vid norditalienska sjön Garda invid Alperna, ligger ett pärlband av små semesterorter, som lockar besökare även långt in på hösten.
Omgiven av majestätiska berg med snö på topparna vilar Gardasjön som en blank turkos och djupblå spegel. Vid horisonten anas vita moln, solen blänker i vattenytan och reflekterar ljuset likt tusen glittrande glasbitar och då och då lägger en vaparetto till i hamnen. Palmerna vajar i den lätta brisen och prunkande bougainvillea täcker husväggarna. På uteserveringarna trängs folk med en kaffekopp, glass, öl eller tallrik pasta. Solen värmer och överdådiga rabatter bjuder på ett överflöd av färgglada blommor.
Det är svårt att förstå att det redan är sent i oktober.
Finländska väninnan har varit mer än sisådär 10 gånger i Riva del Garda – hon älskar platsen. För mig är det första besöket men det är lätt att förstå tjusningen. Byn är inte så stor, men husen klättrar delvis uppför sluttningen där ett runt stentorn vakar över staden och bukten. Den äventyrlige kan antingen fotvandra dit, men det finns också linbana och för övrigt är grottorna också ett populärt besöksmål. Väninnan har bokat hotellet, cirka 25 minuters promenad från centrum, men nära till sjön och med en helt fantastisk frukostbuffé där allt är ekologiskt och med många veganska alternativ. Dessutom finns det spa; hammam, utomhuspool, finsk sauna (!) och yogaklasser på morgnarna. Väninnan kör ett yogapass medan jag drar mig i sängen en av morgnarna.
Det finns egentligen inte så mycket att göra i Riva, men att insupa de vackra vyerna och promenera runt i stan kan ibland vara tillräckligt.
Ena dagen regnar det så då blir det shopping och ett besök på Reptiland. Ett sorts zoo med exotiska ormar, spindlar, en och annan skorpion och ett par Gecko-ödlor. Kobra, pyton, svart mamba är några av arterna och ägaren Stefano entusiastiskt visar runt bland terrarierna. Men när han ursäktar sig och sedan kommer tillbaka med en nyckelknippa och vi misstänker att han vill öppna några av burarna för en närmare kontakt med invånarna vill väninnan gå.
Här finns ett litet kastell från medeltiden, Rocca di Riva, byggt på 1100-talet, men tyvärr stängt på måndagen när vi går dit. Under renässansen fick borgen en bekvämare och mer praktfull roll som residens för furstbiskopar, med trädgårdar och freskmålade rum. På 1800-talet byggdes den däremot om till österrikisk kasern. Uppe på sluttningen av berget Monte Rocchetta, cirka 130 meter ovanför staden, väntar Bastione. Det är ett runt stentorn som byggdes av venetianarna 1507–1508 för att skydda staden och man kan antingen gå eller ta panoramahissen upp.
Här finns också ett stort antal tyska turister. Gardasjön ligger hyfsat nära Tyskland så det är ett populärt resmål, så till den grad att de flesta kypare och hotellpersonal ofta pratar språket och många av butikerna skyltar på tyska. Under våra tre dagar stöter vi på en dansk familj, några finländare, ett par fransmän och två brittiska sällskap, möjligtvis en amerikan. Resten är som sagt från grannlandet i norr.
Ena kvällen äter vi middag bland de upplysta små gränderna och husen i Gamla stan och väntar på att få bord på en restaurang dit kön slingrar lång. Maten – ravioli fylld med ricotta och salvia i smörsås och lasagne, till det en italiensk öl Moretti och det lokala vita vinet – uppfyller alla våra krav.
En annan kväll blåser det mycket så det går höga vågor ute på sjön. Vi passerar en strand där glada (antagligen tyska) turister badar och skriker högt i vågorna. Den sammetslena skymningen sveper in oss i en filt och långt bortifrån skäller en hund. Oktobermörkret faller och månen svävar som en lysande vit lampa över sjön och byn. Någonstans i fjärran anas vemodig musik.
Det är sent i oktober men sommar i luften.
