Barockkyrkor, fontäner, slingrande gränder, charmiga palats och en otrolig mängd trappor. Dubrovnik, som har kallats ”Adriatiska havets pärla”, är ett måste för alla GOT-fans men räkna med turisthorder och dyra priser.

Trapporna är många och just den här specifika trappan fortsätter till synes i all oändlighet.
Vi stretar uppåt i värmen, väninnan har redan tillryggalagt sträckan 4 (!) gånger varvid första turen inbegrep att släpa bagaget med sig. Halvvägs upp stöter vi på en lokalbo som vilar, trappan blev lite för mycket för honom. Vi undrar hur äldre och personer med olika funktionsvariationer orkar ta sig runt i denna stad, men får sedan veta att det går bussar hela tiden, och den är gratis för dem. Träffar på en amerikansk familj som har gått vilse i labyrinten av trappor och gränder och halvt desperata väljer väg på måfå samtidigt som de svär över Google Maps.
Själva knogar vi vidare. Trappsteg för trappsteg. Tack och lov ligger temperaturen på lite över 20 C så inte stekhett. Och vad händer när de branta trapporna är hala av regn??
Men utsikten när vi äntligen kommer upp till vår lägenhet är bedövande vacker med turkosblått hav, mörka dramatiska klippor, de ljusa byggnaderna i staden, borgen och solen som går ner vid horisonten.

Dubrovnik är en otroligt vacker plats belägen vid havet, i södra Kroatien. Med blommande bougainvillea i trädgårdarna som väller ut över staket och grindar, höga medeltida stadsmurar, gamla stan med sina trånga gränder – och trappor – och putsade byggnader kvalar den förstås in på UNESCO:s världsarvslista.

Staden grundades troligen redan på 600–700-talet men hade sin storhetstid under renässansen, 1400–1500-talet, när handelskontakterna med Italien var täta. Vid jordbävningen 1667 förstördes stora delar av Dubrovnik och efter katastrofen byggdes många byggnader upp igen i likartad barockstil. Det är i mångt och mycket en glänsande och skinande stad, nästan lite som en kuliss, med Pileporten från 1400-talet som alla turister passerar, och den breda kalkstensgatan Stradun som löper genom hela området. Första kvällen hittar väninnan en fantastisk restaurang; Sesame, i en liten trädgård fylld med kulörta lyktor utanför de värsta turiststråken. Men priserna är snäppet högre än Stockholmspriser! En drink cirka 200-300 kr, och en pasta 250 spänn.

Vi besöker Dubrovnik sammanlagt två gånger under vår resa och andra gången hinner vi med en tur till den trevliga baren Kaffe Bar Kop vid stranden, precis under fästningen Fort Lovrijenac. Baren är insprängd i klipporna med fantastisk utsikt över havet och murarna. Här flödar vinet rikligt och det snålas inte i glasen. Den trevlige servitören bjuder dessutom på hemgjord kroatisk Grappa tillagad av plommon. Själv hade jag hoppats hinna med Red History Museum, inhyst i en gammal industribyggnad i hamnen, som handlar om livet i det socialistiska Jugoslavien under Tito mellan åren 1945 och 1991. Tyvärr är vi lite för trötta efter allt resande för att orka ta oss dit.

Sista kvällen bor vi inne i gamla stan och strosar runt i folkhopen, genom välpolerade gränder fyllda med trivsamma och turiststinna restauranger och barer, förbi gamla palats och vackra fontäner. Även då hittar vi en bra vegetarisk restaurang, men priserna är lika höga som tidigare.

Dubrovnik är lite av en sagoplats, vänlig och med vacker utsikt, men samtidigt känns den för skinande för min smak. Stan är förstås ett Mecka för Game of Thrones-fans eftersom stora delar av fantasyserien spelades in här, till exempel scenerna från King’s Landing i Westeros. Det lockar horder av turister och hängivna fans.

Men för mig räcker det gott och väl med två nätter i en kulisstad med så många trappor.