Hemlighetsfulla katter och magiska gränder. Ubåtstunnlar och en flytande vinbar Turkosblått hav, gömda grottor och tusentals trappsteg som leder upp via den gamla medeltida ringmuren till fortet St. John (San Giovanni) 260 meter över havet. Kotor ligger i en vik vid Adriatiska havet, omgiven av dramatiska berg. En orörd ädelsten på ett övrigt ganska turiststinnt Balkan.

Det här är verkligen Katternas stad med stort K.
Vi träffar på dem överallt, en rödrandig strosar runt till synes oberörd bland gästerna i en restaurang, en annan har lagt sig ner och sover tvärs över en parkbänk, en tredje som är spräcklig i färgerna, håller den gamle mannen med käppen sällskap när han sitter och tittar ut över havet till synes förlorad i tankar. Katternas stad, Kotor i Montenegro.

Montenegro har en brokig historia. Området beboddes från början av illyrier, erövrades av romarna på 100-talet e.Kr och införlivades senare i det serbiska kungadömet. 1389 blev det ett självständigt furstendöme styrt av ortodoxa biskopar, vladikor, som stod emot både Osmanska riket och Venedig. 1878 erkändes landet som självständig stat vid Berlinkongressen. Efter första världskriget blev det en del av det forna Jugoslavien, och efter sönderfallet på 1990-talet stannade man kvar i union med Serbien längre än andra republiker, självständigheten kom först 2006.

Namnet Montenegro betyder ungefär ”Svart berg” och tros ha myntats av venetianska handelsmän som såg de mörka bergsmassiven. Och arvet från Venedig märks tydligt i den lilla staden Kotor med sina trånga gränder, palats, piazzor och de enorma försvarsmurarna som klättrar uppför bergen ovanför staden.

Vi undviker turistbussarna som anländer under dagen och tar istället en båttur ut i den fjordliknande bukten. Just den här dagen är vinden ovanligt stark och det känns lite som bergochdalbana när båten styr ut på havet. Den unga tjejen från London som är där med sin pojkvän ser livrädd ut när båten hoppar fram bland vågorna, medan det skotska paret är fullständigt oberörda. Kanske har de tullat av whiskyn. Väninnan undrar var livvästarna är.

Ett första stopp är Blue Cave, eller Plava Špilja, en havsgrotta vid inloppet till Kotorbukten nära halvön Luštica. Grottan är känd för sitt självlysande blå vatten, som uppstår när solljuset reflekteras genom det klara havsvattnet och studsar mot den ljusa bottnen. Mitt på dagen kan allting lysa i intensivt turkosblått. Vi är den enda båten som är där den här dagen, de övriga har vänt om på grund av vädret, men vår kapten Stefan lyckas med en hårsmån och stor skicklighet styra in oss genom den låga öppningen och tillbaka ut.

Sedan fortsätter turen med ett besök vid de gamla hemliga marina ubåtstunnlarna som användes under Kalla kriget, vi passerar ön Mamula där en försvarsfästning byggdes på 1800-talet som senare kom att användas som koncentrationsläger under andra världskriget av italienska fascister och idag gjorts om till lyxhotell (!) Dessutom gör vi ett kort uppehåll i den charmiga lilla byn Perast med sina soldränkta gator, vita hus och restauranger vid vattnet. På tillbakavägen väntar också ett stopp vid den flytande vinbaren Kraken, där vin och mat serveras samtidigt som själva vinet lagras på havsbotten. Flaskorna sänks ner cirka 20 meter under ytan och vinet får mogna där i ungefär ett år.

Tillbaka i Kotor strosar vi runt i den gamla staden, ser katterna som sover i solen och kollar in små butiker, barer och vackra byggnader. Här finns till och med ett kattmuseum, men det sparar vi till en annan gång.

På kvällen när mörkret har fallit har de flesta av turisterna försvunnit och stan förvandlas återigen till en magisk plats där den ligger invid det mörka vattnet.
   Skuggor spelar över stenväggar, överallt är lyktor, lampor och ljus tända, skratt och musik hörs från restaurangerna. Dofter av grillat kött och fisk svävar genom kvällen. Vi passerar en jazzklubb där gamla svartvita filmer projiceras på väggarna vid uteserveringen. Turisthorderna lyser tack och lov med sin frånvaro, vi träffar på ett finskt gäng, som diskuterar Koskenkorva med lokalbor på en bar. Väninnan som är finska skyndar snabbt förbi.
   Vi går genom en vindlande gränd, uppför några stentrappor, och kommer fram till ett litet torg Piazza of the cinema, som kanske byggdes under venetianarnas tid. Här tronar ett ensamt träd i mitten som i en saga av Astrid Lindgren eller berättelse av J RR Tolkien. Trädet ska ha planterats efter den stora jordbävningen 1667 på en innergård tillhörande det katolska klostret ”Our Lady of the Angels”.  Numera är det en viktig symbol för staden. Även här visas svartvita stumfilmer på stenväggen till en av restaurangerna.

Det svaga ljuset från gatlyktorna faller likt vågor av stjärnor ut över de kullerstenslagda gatorna och gränderna. Ett par bärnstensfärgade ögon som tycks svagt självlysande i skymningen möter mina. Det är en katt som lugnt sitter och slickar pälsen i en port. I en annan port sitter en annan katt stilla som en staty i mörkret och spejar. I en tredje port en tredje katt.
  De är stadens riktiga härskare som känner till alla dess hemligheter och vi andra är bara tillfälliga besökare på nåder i denna magiska plats vid Adriatiska havet.

In English:

Kotor – The Magical Town Where Cats Rule

Mysterious cats and enchanting alleyways. Submarine tunnels and a floating wine bar. Turquoise waters, hidden caves, and thousands of steps leading up the medieval city walls to the Fortress of St. John (San Giovanni), 260 metres above sea level. Nestled in a bay on the Adriatic coast and surrounded by dramatic mountains, Kotor feels like an untouched gem in an otherwise increasingly tourist-packed Balkans. This is truly the City of Cats with a capital C.

They are everywhere. A ginger tom strolls casually among restaurant guests, seemingly indifferent to the attention. Another lies asleep across a park bench. A third, mottled in shades of black and white, keeps an elderly man company as he gazes out over the sea, lost in thought. Welcome to Kotor, Montenegro.

Montenegro has a colourful and complex history. The region was originally inhabited by the Illyrians before being conquered by the Romans in the 2nd century AD and later incorporated into the Serbian kingdom. In 1389 it became an independent principality ruled by Orthodox prince-bishops known as vladikas, who resisted both the Ottoman Empire and Venice. Montenegro was internationally recognised as an independent state at the Congress of Berlin in 1878. Following the First World War, it became part of the former Yugoslavia. After the country’s breakup in the 1990s, Montenegro remained in union with Serbia longer than the other republics, gaining full independence only in 2006.

The name Montenegro roughly translates as “Black Mountain” and is believed to have been coined by Venetian merchants who were struck by the dark mountain ranges rising from the coast. Venice’s legacy is still clearly visible in Kotor, with its narrow alleyways, palaces, piazzas and enormous defensive walls climbing high into the mountains above the town.

Avoiding the cruise ship crowds that descend during the day, we opt instead for a boat trip into the fjord-like Bay of Kotor. On this particular day the wind is unusually strong, and the ride feels more like a roller coaster than a leisurely cruise. A young woman from London travelling with her boyfriend looks genuinely terrified as the boat leaps between the waves, while a Scottish couple remain completely unfazed. Perhaps they had a sip of whisky beforehand. My friend wonders where the life jackets are.

Our first stop is the Blue Cave, or Plava Špilja, a sea cave near the entrance to the Bay of Kotor on the Luštica Peninsula. The cave is famous for its glowing blue waters, created when sunlight reflects through the crystal-clear sea and bounces off the pale seabed. Around midday, everything can appear illuminated in an intense turquoise glow. We are the only boat there that day. The others have turned back because of the weather, but our captain, Stefan, manages—through a combination of skill and nerve—to steer us through the low entrance and safely back out again.

The tour continues past the secret naval submarine tunnels used during the Cold War. We also pass the island of Mamula, where a 19th-century fortress was later transformed into a concentration camp by Italian fascists during the Second World War and has now, remarkably, become a luxury hotel. A short stop follows in the charming village of Perast, with its sun-drenched streets, white stone houses and waterfront restaurants. On the return journey we visit the floating wine bar Kraken, where food and wine are served while the wine itself matures on the seabed. The bottles are submerged about 20 metres below the surface and left to age for roughly a year.

Back in Kotor, we wander through the old town, watching cats doze in the sunshine while exploring small shops, bars and beautiful historic buildings. There is even a Cat Museum, though we save that for another visit. As darkness falls, most of the tourists disappear and the town once again becomes a magical place beside the dark waters of the bay.

Shadows dance across ancient stone walls. Lanterns and lights glow everywhere. Laughter and music drift from restaurants, while the scent of grilled fish and meat hangs in the evening air. We pass a jazz club where old black-and-white films are projected onto the walls of the outdoor terrace. Thankfully, the tourist hordes are nowhere to be seen. Instead, we encounter a group of Finns discussing Koskenkorva with locals at a bar. My Finnish travel companion quickens her pace and walks straight past.

We turn into a winding alleyway, climb a set of stone steps and emerge in a small square known as Piazza of the Cinema, perhaps dating back to Venetian times. In the middle stands a solitary tree, straight out of an Astrid Lindgren tale or a story by J.R.R. Tolkien. The tree is said to have been planted after the great earthquake of 1667 in a courtyard belonging to the Catholic monastery Our Lady of the Angels. Today it is one of the town’s most beloved symbols. Even here, silent black-and-white films are projected onto the stone wall of a nearby restaurant. The soft glow of street lamps spills across the cobbled streets like waves of stars.

A pair of amber eyes, faintly luminous in the twilight, meets mine. A cat sits calmly grooming itself in a doorway. In another doorway, a second cat watches silently from the darkness, still as a statue. In a third doorway, yet another cat. They are the true rulers of the city, keepers of all its secrets. The rest of us are merely temporary guests, allowed to wander through this magical place close to the Adriatic Sea for a little while.